SVT:s matchning är en katastrof
Linn Elmervik får panik av sängscenen i ”Gift vid första ögonkastet”
”Gift vid första ögonkastet” har aldrig krävt en större skämskudde.
Matchningen av Axel och Märtha är ren och skär ångest.
Katastrofen var ett faktum redan vid altaret.
Märtha kände direkt att hennes blivande make Axel inte var rätt. Ett första ögonkast verkade räcka.
Dagen efter var stämningen ännu värre. Sällan har ett mer obekvämt ögonblick sänts på tv än det när de vaknar upp tillsammans morgonen efter bröllopet. Samtalet är ansträngt, kemin är fel och det kryper i kroppen. Märtha är så stressad av situationen att hon har svårt att se Axel i ögonen.
Resultatet av matchningen är bara sorglig för alla inblandade.
Det är omöjligt att inte tycka synd om Axel – att bli ratad de första sekunderna är skräcken för alla deltagare. Samtidigt måste Märtha lyssna till sin känsla, allt annat vore ett övergrepp mot hennes integritet. En omöjlig kombination.
Hur kunde det bli så fel?
Märtha och Axel är det ultimata exemplet på att det går att ha alla rätt på pappret, men samtidigt vara en brutalt dålig match i verkligheten. De personifierar programmets akilleshäl: det omöjliga i att försöka förutspå attraktion och personkemi.
Det kom inte som en chock när Märtha lite senare lyckades avstyra det planerade samboskapet eftersom det kändes för jobbigt att bo ihop. Jag är snarare förvånad över att hon inte hoppade av hela programmet där och då, med tanke på hur obekväm hon verkar vara.
Medan Märtha zonade ut seglade i stället Bodil och Hans upp som ett nytt favoritpar. Tack Gud för att Bodil vågade släppa den värsta nervositeten så att hon och Hans kunde göra comeback. Två så lugna och behagliga personer. Deras matchning känns otroligt lovande. Jag sätter en månadslön på att de kommer hålla ihop efter de fyra inspelningsveckorna.
Krisar det kan de annars bara ringa Bodils otroliga mamma och mostrar, tre kvinnor jag själv gärna skulle bli adopterad av.
