Danny Saucedos oro: Måste fortsätta vara relevant

Berättar om tvivlen på sig själv i ny kampanj om psykisk hälsa

Publicerad 2022-06-28

Danny Saucedo berättar om sina självtvivel i den nya kampanjen ”Du är inte ensam”.

– Det är inte lika drömmigt som det alltid ser ut, säger han.

  • Fastnålat inlägg
    28 juni 2022
    Jenny Rickardsson

    Hej och tack för ert engagemang. Det har varit ett privilegium att få läsa och fundera på era frågor. Om några minuter avslutar vi chatten här.

  • 28 juni 2022

    Hej! Har under det senaste halvåret sovit dåligt med flera uppvaknande per natt och konstanta mardrömmar. Känner mig dagligen irriterad och ledsen, lägger all min energi jag har på mitt jobb och orkar inget utöver det. Har ork kvar fysiskt, men socialt så tar min energi slut efter några timmar på jobbet. Från att ha varit en lugn person som har lätt att slappna av, är jag nu ständigt uppe i varv och har svårt att slappna av när jag är hemma och försöker vila. Arbetar på socialtjänsten och tror att mycket är kopplat till stress på jobbet. Kan detta vara symptom på utmattning?

    Alexandra

    Hej Alexandra

    Det låter på din beskrivning som att du har ett flertal ganska allvarliga symtom på något som skulle kunna vara stressproblematik. Jag skulle rekommendera att du konsulterar din närmaste vårdcentral för att få en bedömning och eventuell hjälp. Lycka till.

    Jenny Rickardsson
  • 28 juni 2022

    Jag brottas varje dag med en enorm ilska och besvikelse över hur världen ser ut idag. Ibland är det outhärdligt och jag får hålla mig från att ta till flaskan. Främsta skälet är att de i ledande positioner i världen skor sig på andras bekostad, vi vanliga människor får alltid betala. Klimatetkatastrofen är deras fel!Vanligt folk startar inte krig eller skapar finanskriser! Dannys psykiska ohälsa bottnar i en musikbransch som styrs av bottar! Allt, precis allt kommersialiseras! Och ingen av de orsakande får någonsin sina straff. DET gör mig jättearg! Det finns ingen rättvisa känns det som...

    Albus

    Hej!

    Det är förståeligt att du är arg. En del av din ilska riktas mot sådant som du har väldigt lite inflytande över: andras beteenden, kommersialisering, internet-bottar, rättvisa.

    Gissar att det här påverkar din livskvalitet negativt.

    Så, om du vill förändra hur världen ser ut och må bra på vägen har jag några grundläggande tips.

    - Träna på att acceptera sånt som redan har hänt (det kan du inte påverka), och de svåra känslor som är förknippade med detta.

    - Skriv upp alla saker du är arg för.

    - Dela upp listan i två kategorier: saker du har kontroll över och saker du har ingen (eller ytterst liten) kontroll över.

    - Formulera ett problem som du kan ta dig an av de saker som finns på kan kontrollera-sidan av ilske-listan.

    - Hitta på några förslag på saker du kan göra för att påverka.

    - Välj ett förslag och börja gör.

    - Gör det skillnad? Om inte prova något annat. Om ja, fortsätt.

    Jenny Rickardsson
  • 28 juni 2022

    Hej,

    Tänker ofta på döden som Viktor nedan. Men på ett lite annorlunda sätt. Har en konstant ångest i mig och har svårt att hitta glädje i saker. Jag känner att jag måste fejka att vara glad för saker jag bör vara glad för. Det är som en motor som går i magen hela tiden och känner aldrig ro, förutom när jag spelar dator eller kollar tv. Efteråt får jag en större ångest då jag känner att jag slösar mitt liv. Tänker ibland att det hade varit skönt att dö för att slippa oron och ångesten, men tänker att jag aldrig skulle våga. Bör jag söka hjälp?

    Fredric

    Hej Fredric.

    Det är svårt att säga utifrån det du beskriver. Men om du är orolig och tycker att det här påverkar ditt liv i stor utsträckning så är mitt svar ja. Du kan kontakta din vårdcentral eller någon av de digitala vårdcentralerna som tillhandahåller kontakt med KBT-psykologer med kort väntetid. Där kan du få hjälp med att bedöma hur allvarligt ditt problem är, och sedan – om det behövs – få hjälp att hantera det.

    Jenny Rickardsson
  • 28 juni 2022

    Hej, jag är en kille som under hela mitt liv (40 idag) har känt mig otillräcklig i andras och i mina egna ögon, har ett stort behov av att visa att jag kan. Ändå försätter jag mig ständigt i situationer där jag istället flyr så fort det blir jobbigt och vill då vara själv. Är otroligt trött psykiskt och har varit länge. Valde en gång i tiden ett yrke bla just för att utmanas socialt, trivs med yrket i sig men kämpar fortfarande socialt. Har barn och fru som jag älskar över allt. Försöker slå bort allt och leva med familjen, men det är konstant en kamp om att vilja tycka om mig själv.

    Nic

    Hej Nic!

    Du är inte ensam om att känna så, och det finns andra sätt att hantera det än att fly undan. Beskriver kort två här nedan.

    1. Jobba med självmedkänsla. Googla self compassion/ självmedkänsla och/eller ladda ner 29k-appen där du hittar massor av gratis övningar och en kurs som handlar om just det du beskriver.

    2. Exponering. Kopierar in från svar om ångest här nedan: "att utsätta sig för det jobbiga och stanna kvar i det. Det som händer med ångest när en inte flyr undan den är oftast en av två saker: den klingar av eller så lär vi oss att ha den och ändå göra det som är viktigt i stunden. Men det kräver träning och tid."

    Jenny Rickardsson

Danny Saucedo känner igen sig i att det är lätt att må psykiskt dåligt.

Hans egna självtvivel har ofta handlat om karriären.

– Stressen i mitt liv har ofta varit tanken att jag måste fortsätta vara relevant. Jag har levt mitt liv genom att skriva musik som folk förhoppningsvis gillar, och då hamnar jag i ett ekorrhjul där jag måste fortsätta skriva låtar som folk tycker om så jag kan fortsätta leva det liv som jag skapat. När jag då börjar känna att ”mja, jag kanske inte vill göra ‘In the club’ när jag är 36” och folk har stoppat in mig i ett fack där jag bara ska låta på det viset, då har jag pendlat länge mellan att ”hur mycket ska jag skriva musik för att andra vill ha det, och hur mycket musik ska jag skriva för att jag vill ha det?”, säger han.

Nu är han med i stiftelsen 29k:s kampanj ”Du är inte ensam” för att sätta fokus på psykisk ohälsa och att det är viktigt att den som mår dåligt lär sig verktyg för att hantera det.

Dels medverkar han i regissören Paul Jerndals film ”Mirrors” och tillsammans med Anis Don Demina och Cissi von der Esch i ett längre videoklipp där de gemensamt genomför en av 29k:s psykologiska övningar om hur man kan förhålla sig till kritiskt självprat.

Du säger i filmen att du älskar karriären och plattformen du har, men också att det är det som gör dig olyckligast. Varför slutar man inte att vara artist då?

– Det är min största kärlek i livet, musiken och allt runt omkring. Jag har ju byggt min karriär, min personlighet, allt, på det. När det inte går bra så är det på grund av musiken, och när det går bra så är det på grund av musiken, karriären, säger han.

– Jag måste hela tiden jobba med att hitta balansen. Och jag är inte 20 längre. Jag orkar inte ha tre spelningar på samma dag. Det gjorde jag förr. Jag har några få gånger per år där jag har två spelningar på samma dag, men då tänker jag alltid ”är det rimligt? Varför gör jag det? För vem gör jag det?” Tack vare att jag går på samtal och får hjälp av terapeuter så kan jag hitta en bättre balans och ett bättre förhållningssätt till mig själv.

Han säger att samtalen i kampanjen, där han beskriver sitt självtvivel med ord som ”Du är passé” och ”Folk ser igenom dig”, är äkta.

– Men det är kanske mer tankar som har varit än som finns där just nu.

Vad fick dig att ta dig ur och bort från de värsta tankarna?

– Under åren har jag kommit på att jag inte ska ha så bråttom, det får ge sig, jag släpper den musik jag tycker om och det som funkar det får funka. Förut var det hela världen om jag inte låg på topp tio på Spotify. Då var det något som var fel. Ligger jag inte på topp tio nu, vilket jag inte gör, då är det okej. Det ska inte få definiera mig som människa eller hur jag mår. Karriären är inte allt för mig längre.

Danny har både gått till psykolog och hittat egna verktyg för att hantera när han mår dåligt.

– Jag mediterar, jag har en dialog med något över mig. Jag växte upp i kyrkan men har kanske omdefinierat det. I folkmun skulle man väl kalla det för flum eller en spirituell väg, men jag vill verkligen inte att något yttre ska bestämma hur jag ska må, säger han.

Danny Saucedo, Cissi von der Esch och Anis Don Demina i 29k:s kampanj om psykisk ohälsa.

Känner du dig nöjd där du är eller har du saker du behöver fortsätta jobba på med dig själv?

– Haha det var nästan en ledande fråga. En människa är väl aldrig klar. Jag tror att man måste vilja försöka, den känslan får aldrig försvinna från någon.

Något Danny Saucedo själv har reagerat på är hur sociala medier får många att må dåligt.

– Om något ser riktigt riktigt bra ut på en bild så betyder inte det att det alltid gör det, säger han.

– Det är bara den här hetsen, stressen som folk upplever på sociala medier. Jag tror att det är en stor anledning till att folk mår dåligt i dag. Man jämför sig, någon lägger ut en bikinibild och någon har ett sexpack och köper dyra saker. Det är inte lika drömmigt som det alltid ser ut. Det vet jag av egen erfarenhet.

Vad vill du säga till de som ser den här kampanjen och kanske mår dåligt just nu?

– Att det finns vägar att ta sig ur sitt egna mörker. Man ska inte ge upp. Det här är ett väldigt fint initiativ av 29k, det är en app som är helt gratis och man kan få samtal och träffa andra i liknande situationer, man får dela med sig av tankar och känslor. Det är viktigt. Det finns hjälp att få och det behöver inte vara svindyrt.

Rockbjörnen

Följ ämnen i artikeln