Musikmogulen om Ulf Lundell: ”Vi har sårat varandra för djupt för att återförenas”

Publicerad 2021-02-14

Under ett 40-tal år har Kjell Andersson, 68, varit ett av de tyngsta namnen inom svensk pop- och rockmusik.
Nu sammanfattar han sitt liv i en biografi. Både det privata och livet med alla artister. Inte minst det med Ulf Lundell.
– Berättelsen om oss är som en lång kärlekshistoria som går åt helvete, säger han.

Kjell Andersson är aktuell med sin självbiografi ”Ingen går hel ur det här – Mitt liv i den svenska musiken”.

Mycket rubriker kring Kjell Anderssons självbiografi ”Ingen går hel ur det här – Mitt liv i den svenska musiken” (Albert Bonniers förlag) kommer säkert att handla om Ulf Lundell. Kjell kallar honom både för grinig trångsynt gubbjävel och galning i boken. Berättar när han klippte till honom, men att det inget slagsmål blev för ”Ulf var för full”.

Men det är ingen hämndbok för att Lundell genom åren har pratat och skrivit skit om Kjell. Han vill bara ge sin version. Berättar också om alla fina stunder ihop. Boken börjar med hur han firar jul i Åre ihop med Ulf, hans dåvarande hustru Barbro och de två äldsta barnen Calle och Sanna, då väldigt små.

Kjell vill alltid vara ärlig. Som i TV 4:s Nyhetsmorgon i lördags. Jenny Strömstedt frågade om Kjell skulle ha skrivit skivkontrakt med Benjamin Ingrosso, som var på plats i tv-studion. Sveriges just nu kanske hetaste artist.

– Nä, svarade Kjell, som sa sig inte förstå sig på dagens svenska popmusik.
Benjamins syster Bianca rasade på Instagram, kallade Kjell för ett stolpskott och oförskämd gubbe och så blev det rubriker kring det.

Kjell Andersson har jobbat med artister som Lisa Ekdahl och ”Plura”

Jobbat i det tysta

Annars har ju Kjell Andersson mest jobbat i det tysta. Varit med och upptäckt och/eller guidat och lanserat och producerat artister som Per Gessle, Gyllene Tider och Roxette, ”Plura” Jonsson och Eldkvarn, Sven-Ingvars, Wilmer X, Mauro Scocco, Marie Fredriksson, Eva Dahlgren, Lisa Ekdahl, Magnus Lindberg och Basse Wickman. Designat klassiska skiv- och cd-omslag. Spelat in och förpackat Sven-Bertil Taubes och Olle Adolphsons visskatt i fina samlingsboxar.

Och från och till alltså guidat Ulf Lundell genom hela hans karriär.
Han har en förklaring till varför de ständigt har försökt att återförenas.
– Jag har vetat hur man gör grammofonskivor. Ulfs begåvning är att skriva melodier och texter. Och från min sida sett… Ulf är väl den artist jag själv hade velat vara, om jag haft den typen av talang.

Hade du aldrig det?
– Jag hade ingen realistisk plan att bli popstjärna. Jag bad en kompis lära mig spela gitarr. Samma vecka gick jag genom ett glasfönster på mitt arbete och skar upp handen. Jag har fortfarande lite stum känsel i den. Men jag tror inte världen gick miste om så mycket.

Stökig uppväxt

Kjell hade en rätt stökig uppväxt i Södertälje. Han är resultatet av den våldtäkt mamman som 17-åring utsattes för när hon var på väg hem från en dans. Pappan hamnade i fängelse. Kjell träffade honom aldrig. Han fick inte veta om våldtäkten förrän han var 17 år.

– Min morfar blev som min pappa, honom hade jag stor kärlek till.
Mamman gifte om sig och fick tre barn till.

– De funkade jag hyggligt med, fast vi har inte så mycket kontakt i dag. Men styvpappan och jag avskydde varandra. Det hatet jag kände hos mammas man, har nog påverkat mig väldigt mycket. Mamma gjorde så gott hon kunde, även om hon inte alltid kunde försvara mig. Jag ville bara därifrån.

Kjell spelade ishockey. Var målvakt.

– Det var så på den tiden att den tjockaste killen blev målvakt, säger han med ett ironiskt skratt. I boken berättar han hur han blev mobbad för sin övervikt. Kallades för ”Galten”.

Ulf Lundell.

”Var en bra chef och läromästare”

Parallellt upptäckte Kjell pop- och rockmusiken. Flyttade hemifrån och fick jobb i en skivaffär. Sedan på skivbolaget EMI, där han blev assistent till producenterna, med Bengt Palmers som den stora stjärnan.

– Varje uppspelning av en ny Björn Skifs-singel, som alltid spelades på bedövande volym, hade man låtens längd på sig att komma på det beröm man skulle ge. Det där fick sitt bakslag till slut. Artister som Harpo, Landslaget och Skifs ville öppna fönster och göra produktioner efter eget huvud. Men Palmers var en bra chef och läromästare så länge man var lojal mot honom.

Ulf Lundell och Gyllene Tider blev de artister som Kjell fick hand om från början. När Roxette blev allt större ute i världen, fick Kjell allt mindre med dem direkt att göra. Men det var hans idé att de skulle göra turnéplattan ”Tourism”. Därför fick han royalty på den skivan, bara några promille. Det innebar ändå tre miljoner kronor före skatt och att han kunde köpa sin första bostadsrätt i Stockholm.

Trots att Kjell alltid haft åsikter till vänster, har han inte haft några problem med att jobba i en kapitalistisk bransch. Eller att Per Gessle lever det liv han lever, med x antal Ferrari-bilar i garaget.

– Jag är motorintresserad själv… (skratt). Det är lätt att gå vilse i kändisskapet. Per Gessle har hanterat det väldigt bra, även fast han gått genom betydligt större saker än Lundell har gjort. Per har en fin hållning till allt från folk på skivbolaget till alla andra i omvärlden.

Samarbetet sprack

Efter många turer fram-och-tillbaka sprack samarbetet med Ulf Lundell definitivt efter albumet ”Omaha” år 2008. Lundell gav senare ut en alternativ version, med påläggen borttagna.

– Det är egentligen bara de slaskmixar vi skickade till honom.

Ibland känns det som att han saknar Ulf Lundell. Men ännu mer som att han har kommit över det och gått vidare.

– Vi har sårat varandra för djupt för att kunna återförenas.

– Om vi möts på gatan, tror jag att han går över på andra sidan innan jag gör det. Det kommer ingenting bra ur kontakten med honom. Han är som ett svart hål i universum som slukar allt liv kring sig. Han är elak mot sina musiker. Jag tycker inte han skriver så bra längre. ”Vardagar”-böckerna vill jag inte läsa. Bläddrade i en bokhandel, vad han skrivit om vår konflikt, sedan dess har jag inte läst något.

– Jag kan inte höra hans röst längre, jag mår dåligt av det. Jag tycker Lundell har blivit förstörd som människa av all uppmärksamhet han fått.

Men Kjell tycker ju, egentligen, om det som Ulf Lundell har gjort i hela sin karriär som artist. Och säger att det är han, ”Plura” och författaren Bodil Malmsten som har inspirerat honom att själv skriva.

Bodil och Kjell levde ihop i tio år. Och fortsatte vara vänner efter det, fram till hennes död år 2016, 71 år gammal.

För alla musikälskare är Kjell Anderssons bok nästan 600 sidor av underbara bakom kulisserna-historier om 40 års svensk pop- och rockmusik. Även motgångarna. Kjell förtydligar historien om när nye chefen inte lät honom skriva kontrakt med Lars Winnerbäck.

– Winnerbäcks förebilder var ju EMI-artister som Lundell och ”Plura”, han ville jobba med oss. Men chefen sa att vi måste förnya oss, sikta mer internationellt. Det här är kanske ett slag under bältet, men… jag kommer ihåg när chefen kom tillbaka från ett möte på Ulla Winbladh och hon tydligen hade tagit av sig tröjan på ett väldigt ekivokt sätt. Därför gjorde vi i stället en skiva med Victoria Silvstedt!

Kjell Andersson.

Namn: Kjell Andersson.
Ålder: 68.
Bor: Lägenhet i Stockholm.
Familj: Särbo och hennes 22-årige son.
Aktuell: Med självbiografin ”Ingen går hel ur det här – Mitt liv i den svenska musiken”.

Kjell Andersson om…

… hur han förhåller sig till bokens titel:
– Det är en textrad ur Eldkvarn-låten ”Nånting måste gå sönder”. Och nä, jag har väl inte gått hel ur det här. Mycket på grund hur jag själv är beskaffad och mitt sätt att fungera eller inte fungera med andra människor.

… han tror det finns folk som blir arga på det han avslöjar i boken:
– Det finns det säkert. Jag har försökt hålla det… jag blev provocerad av Ulf Lundells sätt att kritisera andra men aldrig sig själv. Både han och jag är väl två minfält av problem.

… ”Plura” Jonssons storhet som artist:
– Han håller världsklass. Jag kan inte se många internationella artister som har samma uttryck och speciella språk. Shane MacGowan i The Pogues. Bruce Springsteen när han är som bäst. Men jag tror inte det blir något mer med Eldkvarn. Vi försöker få till något med Axel (Jonsson-Stridbeck, gitarrist och ”Pluras” son) och hans band. Det finns fyra, fem låtar.

Lasse Lindbom, artist och producent:
– En av de första jag lärde känna i branschen. En väldigt bra kapellmästare, som en godhjärtad Sven Klang. ”Ripp Rapp” var kanske den trevligaste inspelningen av någon Lundell-platta. Allt höll samman. På ”Den vassa eggen” gjorde han ett fantastiskt jobb, som löste en kaosartad situation. Och han har aldrig skrivit så bra låtar som när han jobbade med Marie Fredriksson.

… artisterna han missade att knyta till sig:
– När Orup kom till studion, var jag fullt upptagen med Lundell-skivan ”Det goda livet”. Orup påstår vi lyssnade, jag kan inte minnas det, jag borde i så fall ha fastnat för ”Från Djursholm till Danvikstull”. Lika bra, kanske, Leif Käck och han byggde upp något nytt på Warners. Och den där vita soulpopen var inte min grej.
– Min förra kollega Magnus Nygren påstår att jag tackade nej till vad som sedan blev Kent. Jocke Berg har i efterhand sagt det var bra, de var inte utvecklade då.