Victorias ’vanlighet’ rättfärdigar inte det förlegade ämbete hon upprätthåller

Vurmar för vanligheten. Claes Elfsberg porträtterar kronprinsessan i ”Hennes vänliga höghet”.

”Jag har haft väldig ångest stundtals”.

Kronprinsessan Victoria är helt enkelt vanligare än de flesta av oss.

OBS! Texten innehåller vissa ”spoilers” från ”Hennes vänliga höghet” i SVT1 20.00.


En kunglighet fyller 40 år och Claes Elfsberg (som syns mycket i SVT för att vara pensionär) har skickats till Haga slott för att porträttera jubilaren. ”Hennes vänliga höghet” är ett ganska fånigt namn på en bitvis intressant timme rojalism.

Som Elfsberg flera gånger påpekar är Victoria populär och denna intervju lär knappast dämpa beundran. Kronprinsessan framstår som en varm och vettig person, enormt plikttrogen och ambitiös. Dessutom har hon kämpat mot både dyslexi och ätstörningar. Prins Daniel får tårar i ögonen när han talar om sin fru.

Victoria oroar sig över att den psykiska ohälsan bland unga ökar. Den perfekta yta alla ska visa upp, de glamorösa bilder som läggs ut på sociala medier. ”Jag väntar på motreaktionen” säger hon.

Kanske kunde kronprinsessan och hennes familj vara en del av den i stället för att med jämna mellanrum skicka ut polerade familjebilder? Men det är en viktig fråga hon lyfter. Fler borde få den skickliga hjälp
Victoria berättar att hon fått.


Tillsammans med barnen leker hon med barkbåtar i parken, hälsar artigt på flanörer och Daniel snackar glatt med några tjejer som satt sig på en sten vid vattnet. Vänliga och vanliga – Elfsberg förklarar att de har ”samma problem med livspusslet som alla andra föräldrar”.

Fint så, men den är lite märklig, denna vurm för det ”vanliga”. Som att deras sympatiska personligheter på något sätt rättfärdigar det förlegade ämbete de upprätthåller. För att dra argumentet till sin extrema spets; det är klart man hellre har en trevlig än en grym diktator, men man lever lika mycket i en diktatur för det (nu påstår jag naturligtvis inte att vi lever i en diktatur, sluta mejla).

Självklart har även kungligheter ett livspussel att hantera, men jag gissar att det har snäppet färre bitar än en ensamstående lokalvårdares. De har dessutom råd att betala andra för att lägga pussel ibland.


Den största stjärnan är den som valt musiken till detta kungliga porträtt. Hur fint är det inte att spela Minnie Ripertons ljuvliga souldänga ”Les fleurs” (med en text skriven ur en blommas perspektiv) till bilderna av Victorias 18-årsdag? Låten fick mig att söka upp dokumentären ”Unsung” på Youtube där ”Saturday night live”-komikern Maya Rudolph berättar om sin mammas alltför korta liv (Riperton dog i cancer 1979 och är mest känd för sin hit ­”Loving you”).

I slutet, när klipparen väljer att låta kameran vila på Victorias skrattande ansikte för att sen växla till en bild på det stora tv-team som i en golfbil följer henne (även det mest vardagliga i livet bevakas), spelas Jacqueline Taïebs vackra ”Le coeur au bout des doigts” (om ett romantiskt möte på en fest, med hjärtat i halsgropen). Svenska Skriets melankoliska ”Ignoramus et ignorabimus” refererar till den tyska 1800-talsfysiologen Emil du Bois-Reymond som blev ansiktet utåt för den latinska maximen ”vi vet inte och kommer inte veta” (vetenskapen har sina begränsningar).

Ovanligt bra, i ett program som hyllar vanligheten.


Veckans...

… britt-deckare. ”Ett fall för Vera” (SVT) är en så mycket bättre brittisk kriminalserie än trötta ”Morden i Midsomer”. Att se Brenda Blethyn som den sarkastiska, sylvassa och intelligenta mordutredaren Vera Stan­hope är en njutning och fallen har en psykologisk komplexitet som spexiga Midsomer saknar. Men tyvärr får sista avsnittet vänta – i kväll är det i stället firande av kronprinsessan Victorias födelsedag, nästa vecka fotbolls-EM.

... dokumentärserie. ”OJ Simpson: Made in America” (SVT) är nästan åtta timmar lång, men låt inte längden avskräcka. Det är ingen överdrift att utnämna detta till ett mästerverk.

... fantasy. Måndag morgon har ”Game of thrones” äntligen säsongspremiär på HBO Nordic. Brinnande svärd, familjedrama, vargar, nattkung – denna serie har allt. Tove Björnlundh, Markus Larsson och jag analyserar varje avsnitt i podcasten Tronspelet.

... Tour de France. Först kastades spektakuläre slovaken Peter Sagan ut, efter en armbåge som orsakade kraschen där Mark Cavendish blev så illa skadad att han tvingades kliva av, sen har favoriterna fortsatt trilla och bryta alla möjliga ben. Nu ser banan krattad ut för tidigare vinnaren Chris Froome­, men en dryg vecka av tuffa etapper återstår.

… sommarlyssning. För alla oss som är ohälsosamt intresserade av gamla Hollywoodskrönor är det julafton när ett nytt avsnitt av podden ”You must remember this” dyker upp. I den nya serien speglas Jane Fondas och Jean Sebergs liv och karriärer mot varandra.