Regissören Mikael Marcimain om nya SVT-serien: ”Gillar att den är folkbildande”
Berättar om ”Jakten på en mördare”
Publicerad 2020-11-15
Efter ”Lasermannen”, ”Upp till kamp”, ”Gentlemen & gangsters” och ”Liberty”: Nu skildrar Mikael Marcimain, 50, fallet som i åratal skakade Sverige - mordet på tioåriga Helén Nilsson i Hörby 1989.
– Hjärtat bultar för att sätta luppen på berättelser i en historisk kontext man känner igen, säger han.
Nya tv-serien av Mikael Marcimain heter ”Jakten på en mördare”. Men under de cirka femton år som de mordspanare som står i centrum – Per-Åke Åkesson, som gick bort 2017, 74 år gammal, och Monica Olhed, spelade av Anders Beckman och Lotten Roos – kämpar med att lösa det till synes olösbara fallet med Helén, som upprörde hela svenska folket, blir de längs vägen även indragna i andra mordfall.
”Är som med Watergate”
Att upplösningen av Helén-mordet finns bara en googling bort, bekymrar inte regissören.
– Jo, precis så är det, men det finns mycket att upptäcka och återupptäcka längs resan. Det var femton års utredning som pågick, las ned i omgångar, återupptogs, det var ett väldigt kämpande från de här poliserna som vägrade ge upp. Det är som med Watergate-avslöjandet. Jag vet hur det slutar men kan ändå se om ”Alla presidentens män” hur många gånger som helst, säger han.
Det har blivit lite av Marcimains specialitet att göra tv-serier och filmer som utspelas ett antal år bakåt i historien, men inte längre än att många minns berättelserna – sanna eller påhittade, som Klas Östergren-filmatiseringen – och tiden. Genombrottsserien ”Lasermannen” (2005), om John Ausonius som metodiskt sköt mot invandrare, låg honom av naturliga skäl nära.
– När det hände på riktigt var jag i 20-årsåldern. Om man inte hade ljus hy, och min farsa är från franska Västindien, så var man faktiskt rädd att gå ut på stan. Man tog på sig en huva innan. Några av Lasermannens offer var i mina kvarter. Så det låg nära för mig att berätta den historien.
”Jakten på en mördare” bygger på Tobias Barkmans reportagebok. Helen Lindholm, som även jobbade med ”Lasermannen”, har utvecklat historien i många år. När Mikael Marcimain blev indragen försäkrade han sig först om att offrens anhöriga var underättade och hade gett sitt godkännande. Man valde att inte filma på de riktiga brottsplatserna, utan sådana som liknade dem.
Och alla som ska prata skånska, pratar skånska.
– Det var viktigt för oss, för att inte sedan kunna bli beskyllda för att stockholmare springer omkring och försöker prata skånska.
SVT krävde nya ansikten
Du har i stort sett bara okända skådespelare i rollistan?
– Det var en befriande process med SVT, de uppmanade oss nästan att hitta nya ansikten. Anders Beckman hade gjort mindre roller i saker jag gjort. En föränderlig och väldigt nitisk skådespelare. Lotten Roos träffade förhörsledaren hon spelar. Lotten var fantastisk, gick in hundra procent i sin roll.
Förutom en kriminalhistoria, är tv-serien också en skildring av klassklyftor, socialt utanförskap och kvinnohat.
– Jag gillar att serien inte bara är en kriminalhistoria utan också kan ha något folkbildande över sig. Att den också sätter lampan på vissa strömningar i vårt land.