Sulo: Vi blev förvånade över att Staffan Hildebrand erkände

Regissören erkänner sexuella övergrepp på barn i ny bok – ”Vi stötte inte på en enda som sa att det bara var rykten”

Torbjörn Ek

Sulo Karlsson och Deanne Rauscher konfronterade Staffan Hildebrand under arbetet med boken ”G – som i gärningsman”.

Till författarnas förvåning erkände regissören flera sexuella övergrepp av unga pojkar.

– Han tänkte nog att jag måste erkänna vissa saker för det här kommer inte gå att komma undan, säger Sulo Karlsson.

Sören ”Sulo” Karlsson har tillsammans med Deanne Rauscher skrivit boken ”G – som i gärningsman” där regissören Staffan Hildebrand, 75, erkänner att han förgripit sig sexuellt på flera unga pojkar, där minst en ska ha varit under 15 år.

För Aftonbladet berättar Sulo Karlsson, som också är frontman i rockbandet Diamond dogs, om reaktionen när Hildebrand plötsligt började erkänna övergreppen:

– Vi blev väldigt förvånade. I det läget brukar de flesta resa sig upp och gå.

Kändes det som att han försade sig?

– Nej, det var det som var så märkligt. Det var som att Staffan hade pratat med någon, vem vet jag inte, som hade gett honom rådet att det är lika bra att du kryper till korset och erkänner vissa saker, än att ryktena sprids oemotsagda. Det kändes som att han fått rådet att också då säga att ”Nu förstår jag att det är fel, men jag gjorde inte det då”.

I ”G – som i gärningsman” berättar två män i 60-årsåldern om hur de som barn utsatts för sexuella övergrepp i Staffan Hildebrands hem. Den ena var 15 när han lärde känna regissören, den andra var bara 13.

Ska ha förfalskat dokument för att ta thailändsk pojke till Sverige

I boken berättas också om hur Staffan Hildebrand på 70-talet gjorde en film om en ung thailändsk pojke och senare också tog med sig pojken till Sverige. Hildebrand ska ha sagt till vänner att han hade adopterat pojken, som också fick börja i svensk skola, men efter några månader tog Hildebrand med sig pojken tillbaka till Thailand och lämnade honom hos pojkens mamma.

Pojken ska ha varit 13 eller 14 år gammal när han kom till Sverige, men enligt boken betalade Hildebrand en fixare som förfalskade dokument så att pojken framstod som äldre än han var. De förfalskade dokumenten ska också ha innehållit uppgifter om att pojkens pappa var död, för att underlätta för Hildebrand att ta med sig pojken till Sverige, trots att pappan i själva verket levde.

Det var när Sulo Karlsson och Deanne Rauscher konfronterade Hildebrand med bevis för de förfalskade dokumenten som han i stället erkände övergreppen på en av de svenska pojkarna, den som var 13 när han först lärde känna Hildebrand.

– Han tänkte nog att jag måste erkänna vissa saker för det här kommer inte gå att komma undan. Vi höll på att peta mycket i vad som faktiskt hade hänt med den här thailändska pojken. Då, hux flux, hoppade han och bytte ämne och sa att ”Jag kan i alla fall säga att jag hade en relation med...”. Så sa han den här personens namn, säger Sulo Karlsson.

helskärm

”Inte en enda avfärdade det som rykten”

Hildebrand erkände att han haft en sexuell relation med en av pojkarna i boken under några år, men att han avslutat den när pojken sagt att han inte längre ville ha sex med regissören.

– Då sa vi att: ”Han kan väl inte ha varit mer än 14 då?” och Staffan svarade att han inte riktigt kom ihåg, att: ”Då får jag tro er när ni säger så”.

Sulo Karlsson och Deanne Rauscher fortsatte att konfrontera Staffan Hildebrand om relationen med den då 15-åriga pojken som också är omskriven i boken och till slut erkände regissören även att han utnyttjat honom sexuellt.

Av alla de som ni har varit i kontakt med när ni skrev boken, hur många säger att Hildebrand utsatt dem för något?

– Det är många. Jag skulle vända på det och säga att när man gör en sån här bok så brukar man alltid stöta på folk som säger att nej, det här är bara rykten. Men vi stötte inte på en enda som sa det. Bara det motsatta. Och det kom hela tiden fler och fler som ville berätta, eller som tipsade om andra vi borde kontakta. Jag kan inte säga hur många, vissa säger att han försökte med alla han träffade på olika sätt. Det som är unikt är att han trots allt erkänner en del grejer i den här boken.

Det var via sitt arbete som regissör som han kom i kontakt med unga pojkar och bjöd in dem till sitt hem. Ofta handlade det om pojkar som hade det svårt hemma och vissa kunde bo hemma hos Hildebrand i månader eller till och med år.

Tystnadskultur

Staffan Hildebrand är framför allt känd för filmerna ”G – som i gemenskap” från 1983, ”Stockholmsnatt” från 1987 och ”Ingen kan älska som vi” från 1988. Filmerna finansierades bland annat av dåvarande Televerket och LO och i boken lyfter författarna fram att Hildebrand hade ett stort kontaktnät inom näringslivet, i Myndighetssverige och Socialdemokraterna.

Vad hoppas ni att ert arbete med den här boken ska leda till?

– Det har redan hört av sig andra killar som påstår att de varit utsatta av Staffan. Den stora frågan är ju varför ingen har sagt eller gjort nånting tidigare? Staffan hade högt uppsatta vänner inom sossarna, inom näringslivet. Om alla andra hade hört de här ryktena så måste de också ha hört det. Så varför har ingen berört det här förut? En debatt om den tystnadskulturen vore på sin plats i Sverige 2021.

Sulo Karlsson och Deane Rauscher träffade Staffan Hildebrand fyra gånger i arbetet med boken och på egen hand lika många gånger.

– Vi träffade honom senast i onsdags, dagen innan boken kom. Då var första gången som han på nåt vis visade att han började förstå vidden av det här och vad det skulle innebära för honom, säger Sulo Karlsson.

Hildebrand: ”Självklart är det fel”

Aftonbladet har flera gånger sökt Staffan Hildebrand utan framgång. Till tidningen Expressen har han sagt att han, under under tiden som de sexuella övergreppen pågick, inte upplevde det som att han gjorde något fel.

– Inte då, men nu med den kunskapen, med Metoo och allt det här… Självklart är det fel. Han var ju inte mogen så att säga att förstå sin sexualitet vid den åldern. Men han var väldigt mogen och utvecklad och en intressant person, har Hildebrand sagt till Expressen.

Om övergreppen skett i dag hade Hildenbrand kunnat dömas till fängelse. I boken ”G – som i gärningsman” säger han att han hoppas att boken ska bli en försoningens bok.

– Jag vill be om förlåtelse och jag har gjort fel och gå vidare i livet, säger han.