”Minns inte när jag duschade senast”

Hollywoodskådisen på väg tappa greppet

Uppdaterad 2022-11-15 | Publicerad 2020-05-18

Christina Applegate har inget behov av att prångla ut någon bild av det perfekta livet.

HOLLYWOOD. Skådespelare som Daniel Radcliffe, Damian Lewis och Christian Slater har uppgett att de värdesatt stillheten med sina närmaste under corona-krisen.

Dit hör inte tv-stjärnan Christina Applegate.

– Jag försöker bara överleva det här, säger hon.

Det är en rättfram skådespelerska som Aftonbladet i ett videosamtal får tag på i hennes hem i Los Angeles. Tanken är att vi ska avhandla den Sverigeaktuella, andra säsongen av tv-serien ”Dead to me 2”. Men det visar sig att hon först behöver lätta hjärtat över det hon tycker är en välputsad fasad från kollegornas sida.

– Jag är inte någon som tar en yogaklass på zoom eller lägger ut bilder på nyttiga rätter jag lagat. Det händer bara inte. Jag går från ett ögonblicks katastrof till nästa och försöker bara överleva det här.

Den gamla ”Våra värsta år”-skådisen är tillsammans med musikermaken Marty LeNoble mamma till nioåriga dottern, Sadie.

– Hemundervisning på nätet är som att gå till tandläkaren. Hon vägrar och jag får ingenting gjort. Jag minns inte ens när jag duschade senast.

Applegate uppger att hon inte lämnat hemmet sedan corona-viruset lamslog Kalifornien i början av mars.

– Jag försöker få min unge att äta, underhålla henne och inte tappa greppet. Jag vet att alla är i samma situation. Men jag har inga bra försvarsmekanismer längre.

”Vikten bara skenar”

Hon säger att rädslan för vad som ska komma gör att hon har svårt att rycka upp sig.

– Jag tittar på kompisarna på instagram. Allt funkar perfekt och deras ungar kör hemundervisning hela dagen. Själv kan jag inte få min dotter att göra någonting. Under tiden käkar jag pizza eller pasta och vikten bara skenar.

Hon suckar.

– Varje dag när jag vaknar tänker jag att jag ska ta tag i det här. I nästa stund ligger jag med ansiktet nerkört i Twitter medan dagen går. Mitt betyg i coronatider blir streck (skratt).

Linda Cardellini och Christina Applegate i ”Dead to me”.

Hon får trösta sig med att hon hann slutföra arbetet med ”Dead to me 2” innan allt tvärstannade i Hollywood.

När vi återser hennes och Linda Cardellinis rollfigurer, Jen och Judy, i den svarta komedin förenas de (obs, spoiler alert) i försöken att dölja det som skedde i slutet av första säsongen.

– Jen håller på att bli knäpp för att hon måste fixa den här otroligt hemska situationen. Hon vet inte hur hon ska klara det och hon fruktar att hon ska förlora sina barn, sitt liv och är extremt pressad. Jag gick djupt i galenskapen den här säsongen.

Opererat bort brösten

Hon kallar Jen den av sina rollfigurer som är mest lik henne själv.

– Det låter kanske konstigt, men det är därför jag i slutet av första säsongen var ett vrak. Serien öppnade många dörrar till sånt jag inte tacklat i mitt liv och det gjorde fortsättningen minst lika utmattande.

Hon syftar på det faktum att hon, likt sin rollfigur, lidit av bröstcancer och opererat bort båda brösten.

Ändå var det Applegate själv som föreslog att Jen skulle ha haft hälsoproblemen.

– Vi sökte något som gjorde henne sårbar, som kunde förklara varför hon betedde sig som hon gjorde. Och när vi diskuterade det tog jag upp något som gett mig mycket smärta.

Det är en sida vi inte varit vana att se av Applegate. Skådespelerskan som föddes i Hollywood i Kalifornien torde för alltid vara känd för rollen som bimbodottern Kelly Bundy i den omättligt populära ”Våra värsta år”, en serie som sändes i elva säsonger (1987-1997).

David Faustino och Christina Applegate i ”Våra värsta år” 1994.

Spelade i polisdrama

– Det var under perioden jag lärde mig göra komedi. Jag var superseriös innan dess. Jag medverkade i ett polisdrama och var snobbig när det gällde humor.

På skärmen gömmer hon under ett ögonblick huvudet i händerna, som om hon skäms över den tidigare inställningen.

– Jag upptäckte hur otroligt svårt det faktiskt är, att man måste offra sitt ego, vara orädd och driva med sig själv.

Inspelningen var väsensskild mot ”Dead to me”.

– ”Våra värsta år” var som en cirkus. Vi uppträdde inför 200 berusade personer som vi försökte få reaktioner av. Då blir man som en lite apa med cymbaler.

Hon illustrerar figuren genom att slå ihop händerna.

– Men det var då jag lärde mig frigöra mig och verkligen finna min tajming. Det är det all komedi handlar om.