”Livslusten består även när livskraften försvinner”
Patricia Tudor-Sandahl om det bästa med att bli gammal
Publicerad 2020-12-30
Att kunna visa sig som man är, med allt vad det innebär, är det bästa med att bli gammal.
Så säger Patricia Tudor-Sandahl i sitt vinterprat om åldrande och landar i att man aldrig blir färdig.
Livet kan alltid ställas på ända – så som det gjorde för alla under 2020.
Psykologen och psykoterapeuten Patricia Tudor-Sandahls tidigare sommar- och vinterprat har handlat om åldrande – allt efter hur hon själv blir äldre. I första programmet tog hon upp åren efter 50, nästa handlade om åren mellan 60 och 70.
I årets ”Vinter i P1” pratar nu 80-åriga Tudor-Sandahl om varför hon nu kan känna livslust samtidigt som kroppen tappat livskraft.
Patricia Tudor-Sandahl blickar tillbaka på en stökig uppväxt i Manchester, vägen därifrån, flytten till Sverige. Hon växlar med samtida minnesbilder av sorg över bortgångna vänner. Hennes berättelse rymmer ett misslyckat självmordsförsök, saknaden efter hemlandet, en natt på hjärtintensiven, en försoning med fadern och ett möte med Gud.
Det blir oftast lätta nedslag i tunga ämnen.
Som gammal har man inget att förlora. Man kan visa sig som man är, menar Tudor-Sandahl. ”Det som är botten i dig är botten också i andra”, säger hon och citerar Gunnar Ekelöf. På så sätt är det viktigt att höra att även en 80-årig superakademiker inte är färdig eller nöjd. Hela livet är ett sökande – in i det sista.
Med tanke på Tudor-Sandahls långa erfarenhet inom psykologin, hon har även utbildat andra psykoterapeuter, hade det varit fint att höra vad detta lärt henne. Hur kan en djup kris bäst förstås och hanteras? Det får vi inte veta. I stället bjuder hon på citat av Ekelöf och förre ärkebiskopen KG Hammar.
Att hantera livets prövningar gör oss mer ödmjuka och kanske också kloka, säger Patricia Tudor-Sandahl. Fint så. Men det hjälper tyvärr inte mig som troligen har flera kriser framför mig.