Expert: En snedvriden pensionsdebatt
Statsvetaren Joakim Palme: Framstår som valfläsk
Publicerad 2021-07-13
Det snackas mycket om pensioner just nu.
Det kommer utspel från både höger och vänster om hur de ska höjas.
– Jag är mycket bekymrad över den nivå på vilken debatten bedrivs och de beslut som fattas i frågan, säger Joakim Palme, professor i statsvetenskap.
Facket kräver höjda pensionsavgifter. Pensionärsorganisationer kräver höjda pensioner. LO kräver en ventil för dem med slitsamma jobb. Föreningen Tantpatrullen kräver ett helt nytt pensionssystem. Den före detta statsministern Göran Persson (S), numera styrelseordförande för Swedbank, har till och med sagt att det borde bli en av de stora valfrågorna nästa år.
Joakim Palme på Uppsala universitet har doktorerat på pensionssystem och har skrivit flera böcker i ämnet. Han håller med om att det finns problem.
– Vi har låst avgiftsuttaget till pensionssystemet på lång sikt samtidigt som vi lever allt längre. Hur ska vi få en balans mellan pensionsnivåerna och vad de yrkesverksamma har för inkomster? Det kräver att vi jobbar längre, och det kan vi göra eftersom vi är friskare allt högre upp i åldrarna. Men alla är inte friska och pigga. Som jag ser det är en av vår tids stora utmaningar hur vi ska hantera inkomsterna för dem som har hälsoproblem i förtidspensionsåldrarna.
Fattigpensionärerna i fokus
I centrum för de senaste årens pensionsdebatt har fattigpensionärerna stått. Det är de nästan 300 000 pensionärer med har så låga inkomster att de hamnar under gränsen för det som kallas relativ fattigdom. Rent statistiskt innebär det att deras totala pensioner är mindre än 60 procent av medianinkomsten i Sverige, vilket i dagsläget är runt 12 500 kronor i månaden efter skatt.
Men de flesta av landets 2,3 miljoner pensionärer har en betydligt bättre ekonomi. Den genomsnittliga totala pensionen, inklusive tjänstepension, är 19 100 kronor före skatt. En miljon har pensionsinkomster en bra bit över 20 000 i månaden, varav nästan en halv miljon har pensionsinkomster på ungefär 30 000 kronor i månaden. Räknar man med privat pensionssparande så blir deras inkomster ännu högre.
– Det är inte så att pensionärernas levnadsomständigheter allmänt sett är dåliga. Det är många som har låga inkomster, men så är det både över och under pensionsåldern. Ändå läggs nu fokuset bara på att pensionärernas inkomster är för låga, säger Joakim Palme.
– Samtidigt kan jag förstå många pensionärers frustration. När man väl gått i pension så är den allmänna pensionen inte konstruerad för att hålla jämna steg med inkomstutvecklingen i landet. Å andra sidan ökar den intjänade pensionen stadigt för varje årskull som går i pension.
– Numera är det avtalspensionerna som får en allt större betydelse. Det är klart att det inte är alla som omfattas av dem. Men många som når pensionsåldern har betalat av på bolånen och har inte så höga utgifter, så rent allmänt är det en grupp med både goda inkomster och en bra förmögenhet. De som bor i lägenhet och har låg pension får bra bostadstillägg.
Snedvriden debatt
Att inte ta hänsyn till detta snedvrider debatten, anser han. Målet borde vara att få ett balanserat generationskontrakt där de pensionärerna kan leva jämsides med de förvärvsaktiva.
Bland de förslag som har presenterats för en generell höjning finns bland annat sänkta skatter för pensionärer och att man ska ta av de arbetsgivaravgifter som idag inte används till socialförsäkringar.
– Alla vill höja pensionerna men ingen vill betala för det. Det verkar som att det här med pensioner är gratis, ingen vill man säga hur de finansiella hål som uppstår ska fyllas.
– Faktum är att jag inte har sett något annat än populism i den här debatten, förutom förslaget om att höja avgiften till inkomstpensionen för att på sikt höja pensionerna. Det är en rak kommunikation om att man höjer avgiften för att vi så småningom ska få högre pension. Men det övriga som jag har sett införas och debatteras framstår som valfläsk.