Tyvärr, krisen är inte över – den har knappt börjat
Riksbanken har ungefär samma fingertoppskänsla som en elefant vid en flygel
Inflationen i oktober blev lägre än i september.
Är det anledning att blåsa faran över för svensk ekonomi?
Långt därifrån.
Och nästan det enda man kan vara säker på är att Riksbanken kommer att förvärra situationen.
En inflation på över 9 procent. Det hade normalt sett utlöst krigsrubriker. Men i det läge vi befinner oss där både vanliga människor och finansmarknader är utmattade av elände utmålas det som en glad nyhet.
Och visst är det positivt att den svenska inflationen inte blev riktigt så hög som väntat i oktober.
Rensat för effekten av stigande räntor landade den på en uppgång med 9,3 procent, strax under marknadens prognos och en minskning med 0,4 procentenheter jämfört med september.
Den stora orsaken var att elpriserna dök. Drar man bort energipriserna så steg faktiskt inflationen till 7,9 procent i oktober, mer än väntat och en bekymmersamt hög siffra. Matpriserna steg med 17 procent – den största uppgången sedan 1980.
Vad betyder allt detta? Att champagneflaskorna kan ligga kvar i kylen ytterligare några månader. Stockholmsbörsen har visserligen stigit 18 procent sedan botten i september, framför allt på spekulationer om att räntehöjningarna snart kommer upphöra.
Det liknar önsketänkande.
Till att börja med talar det mesta för att Riksbanken kommer att höja räntan med ytterligare 0,75 procentenheter den 24 november. Det innebär att räntan gått från 0 till 2,5 procent på kort tid. Givet hur högt över inflationsmålet på 2 procent vi just nu befinner oss är 2,5 procent fortfarande en låg ränta.
Och ekonomer tror att inflationen stiger till som högst 11 procent i januari innan den börjar falla.
Sanningen är också att ränteuppgången och den höga inflationen ännu inte slagit igenom fullt ut.
För människor med bundna bolån och elavtal dröjer det innan kostnaderna börjar skena. Även för bolånetagare med rörlig ränta dröjer det tre månader. Det är först nu de betydligt saftigare låneavierna börjar trilla in.
Även insikten om att vi faktiskt har mindre pengar att röra oss med tar ett tag att få fäste. I år sjunker svenskarnas inkomster med runt 6 procent om vi drar av inflationen från löneökningarna. Det motsvarar cirka 130 miljarder kronor.
Svenska hushåll och företag har skulder på runt 15 000 miljarder kronor, enligt statistik från SCB. Det innebär att varje procentenhet högre ränta betyder 150 miljarder i ökade utgifter.
Snitträntorna kommer att ha ökat med minst 3 procent innan det här är över – det är 450 miljarder eller 7-8 procent av BNP. En ordentlig smäll.
Skakigast är det i fastighetsbranschen. De kunde tidigare låna till extremt låga räntor. Nu handlas deras obligationer till räntor på ända upp till 8 procent.
Samtidigt sjunker värdet på fastigheterna, flera bolag måste skaffa fram mer kapital och göra sig av med hus för att stärka finanserna. Det kan utlösa en negativ spiral som i sin tur spiller över i kreditförluster för bankerna.
Flera bedömare har dragit paralleller till den svenska 90-talskrisen.
Sprickorna i fasaden syns redan. På tisdagen ställde ett av Sveriges största fastighetsbolag Castellum in sin aktieutdelning, ett tydligt kvitto på stressen i branschen.
Svenska bostadspriser har sedan toppen fallit med 11 procent enligt företaget Valueguard. Men de står fortfarande högre än innan pandemi-bubblan började blåsas upp. Flera bedömare spår en nedgång med minst 20 procent. Även denna nya verklighet behöver mer tid att landa hos många.
Arbetsmarknaden har hittills hållit emot bra. Men nu ökar varslen snabbt, i oktober sades 4 939 personer upp enligt Arbetsförmedlingen, en uppgång med 160 procent jämfört med september. Byggbranschen har redan tvärnitat. Techbolag drar ned på personal.
Låter detta överdrivet deppigt?
Kanske. Och den inbromsning vi ser behöver inte sluta i en ny 90-talskris.
Vad kan då överraska positivt?
Att kriget i Ukraina tar slut vore förstås fantastiskt på många sätt. Att den milda hösten och därmed låga elpriserna håller i sig är en annan sak som mildrar inflationschocken.
Men om man ska vara krass: det som börsen ”hoppas” mest på är att konjunkturen knäcks så snabbt att Riksbanken tvingas pausa räntehöjningarna och till och med börja sänka igen.
Det kommer inte bli smärtfritt för svenska folket.
Dessutom: är det någon trend som kan utläsas från de senaste femton åren är det att Riksbanken har ungefär samma fingertoppskänsla som en elefant vid en flygel.
Kommer ni till exempel ihåg när de höjde räntan en vecka före Lehman Brothers konkurs 2008? Och åren med minusränta kommer av historiker att beskrivas som en av de märkligaste epokerna i vårt land.
Tyvärr tyder inget på att Riksbankens omdöme förbättrats. På samma sätt som de var för sena att höja räntan när inflationen tog fart kommer de sannolikt vara sena med att sänka om lågkonjunkturen tippar över i finanskris.
Grundtipset är fortfarande att vi måste räkna med ett mycket tufft 2023.