”Finner det strängt omöjligt att gå tillbaka till kött”

Publisert:
Malin Wollin

Hej, jag heter Malin och jag är vegetarian. 

Jag har varit vegetarian i hela mitt vuxna liv. 

Först var jag tonåring och blev vegetarian för ätstörningarnas skull. Då var jag vegetarian på det där sättet där man inte äter kött eftersom man inte äter någonting alls. 

Sedan var jag vegetarian för att jag gick estetiska programmet på gymnasiet och alla andra hade svart runt ögonen och en lösspringande råtta till husdjur.

Sedan fortsatte jag att vara vegetarian av bara farten. 

Man lugnar ner sig, fogar sig och man äter kött

När jag var nitton flyttade jag till Stockholm och var hamburgervegetarian, då är man vegetarian på det där sättet att man jobbar på Mc Donalds och äter ett Quarter pounder-mål med plusmeny till lunch varje dag. Då var jag för övrigt en ganska stor vegetarian. 

Under alla mina ungdomsår tänkte jag för mig själv ”När jag blir vuxen och får egna barn så kommer jag äta kött, det är så det slutar. Man börjar äta kött och slutar vara vänster och drar ner på kajalen. Man lugnar ner sig, fogar sig och man äter kött.”

Jag trodde helt enkelt inte att mammor kunde vara vegetarianer. Om de inte bodde i husvagn, klädde sig i stora tyger och tände doftljus i stället för att använda antibiotika. 

Jag finner det strängt omöjligt att gå tillbaka till kött

Men jag fortsatte vara vegetarian av gammal vana. 

Sen var jag vegetarian för djurens skull, en liten stund. 

Sen fick jag fem barn som älskar sojakorvar. 

Sedan var jag vegetarian för klimatets skull. 

Sedan var jag vegetarian för hälsans skull. 

Och jag finner det strängt omöjligt att gå tillbaka till kött. 

Man måste inte välja sida

Att vara köttätare och föreställa sig ett liv med vegetarisk kost känns torrt och innehållslöst, jag vet det, jag förstår. Man vill feströka, supa till det ibland, äta lösgodis och njuta en saftig ytterfilé. Livet måste få vara maxat ibland, kryddat med sådant som är lite förbjudet och politiskt inkorrekt. 

Men jag lovar, det finns ingen leda i att vara vegetarian. Jag äter så mycket gott och jag saknar aldrig någonsin kött. 

Inte ens när jag tänker på det där röda barndomsköttet med pommes frites och bearnaisesås som mamma och pappa bjöd på när vi åt på restaurang i Borgholm. 

I egenskap av vegetarian är jag medlem i en grupp för vegetarianer och veganer på Facebook. 

Ingenstans i världen, med undantag för ett par geopolitiskt problematiska platser, är skiljelinjen mellan två grupper som borde stå varandra nära så tydlig. 

Vi pratar om en flexitarian som behöver tips på hur man överlever förlusten av bacon som drabbar samman med en vegan som undrar hur man gör nu på sommaren när myggorna sitter på barnens armar och man måste ta det svåra beslutet om vems liv som är värt att skydda. 

Man måste inte välja sida. 

Folk får äta det de vill. 

Men tro mig när jag säger att ett grönt liv är godare, hälsosammare, lyxigare och faktiskt: 

Billigare. 

Numera vet jag att det går så bra att vara en vanlig radhusmamma som är vegetarian. 

Välkommen ut i spenaten!