”När jag lagar mat är jag väldigt snäll mot mig själv”
Lotta Lundgren skulle skriva om skilsmässan – det blev en ny kokbok
Uppdaterad 2021-01-06 | Publicerad 2021-01-03
Det som skulle ha blivit en bok om skilsmässa resulterade istället i en rejält annorlunda och personliga kokbok.
Möt Lotta Lundgren, matlagningsprofilen som 49 år gammal accepterat det faktum att folk faktiskt vill ha recept.
Det var som om Lotta Lundgrens nya bok ”Laga mig” inte kunde låta bli att skrivas. För Lotta Lundgren själv hade egentligen ingen aning om att den skulle göras.
– Jag har skrivit dagligen sedan jag var 22 år. Men nu hade jag bestämt mig för att ha ett skrivaruppehåll, berättar hon.
Plan A var egentligen att skriva en bok om skilsmässornas historia. Och den boken skrevs. Och hamnade i pappersåtervinningen.
– Någonstans på vägen insåg jag att den inte skulle komma ut. Så, jag drog tillbaka den och bestämde mig för att ta en paus, säger Lotta.
Men, det var som om fingertopparna ville något annat. Lusten att skriva gick inte att trycka tillbaka, helt enkelt och för något år sedan packade Lotta ner sin dator och åkte iväg på egen hand en vecka.
– Jag tänkte att jag väl fick se vad som kommer. Under de här dagarna började jag skriva lite för mig själv, mest på lek, berättar Lotta, och konstaterar att den där leken, den gick med en väldig fart.
När det var dags att åka hem igen hade Lotta med sig en blandad kompott av ofärdiga texter. Exakt vad det var för slags bok hon hade påbörjat visste hon inte riktigt, men väl hemma igen insåg hon att det var en kokbok. Visserligen en lite vuxnare och personligare kokbok än hennes förra bok, ”Om jag var din hemmafru”, men lik förbaskat en kokbok.
Själv har hon alltid älskat mat. Både att laga och att äta. Men när det kom till tillagningen, tog hon länge för givet att hon skulle lära sig att laga maten automatiskt, att det var något som kom av sig självt, ungefär som när mjölktänderna ersätts av vuxentänder.
Så var det ju inte. Matlagningskunskap är inget som är genetiskt, men, det är något som vi alla kan lära oss.
– Kanske saknar jag självkritik totalt när det kommer till matlagning, för när jag lagar mat är jag väldigt snäll mot mig själv. Jag experimenterar och provar mig fram, förklarar hon.
”Många vill ha ett recept”
Att prova sig fram är något som gäller också när hon blir bjuden på mat. Som den gången hon var i Kina och hade bokat bord på en av de finare krogarna. Besöket resulterade i den ena märkligare maträtten efter den andra. Och avslutades för hennes del med brännmanet, något som hon var den enda som vågade testa.
Av förklarliga skäl, insåg hon efter bara några sekunder. För, det var som om maneten frätte sönder både smaklökar och tunga, och resten av måltiden, som kröntes av den världsberömda pekingankan, smakade bara manet.
– Efter sex dagar smakade fortfarande allt manet. Faktum var att allt smakade manet, oavsett om jag sov, var vaken, åt eller inte åt, säger Lotta.
För Lotta är mat en kreativ process. Hon lägger till och drar ifrån. Har svårt att hålla sig till ett recept och får nya idéer allteftersom det puttrar i grytorna.
– Men eftersom jag jobbar med att göra recept har jag hamnat i en konflikt. Jag skulle önska att fler hade samma fria inställning till matlagning, men nu för tiden har jag insett att många vill ha ett recept att gå efter, där det står ordentligt angivet hur mycket av varje ingrediens som ska i maten.
Mat är en betydande guldkant i hennes liv, och hon lägger mycket tid på att tänka på matlagning.
– Jag tycker allt som har med mat att göra är roligt. Sylta, safta, konservera, syra … Just nu håller jag på att lära mig lite mer om det kinesiska köket, även om manet inte kommer att ingå.
Odlar majs och potatis
Men det är inte bara det kinesiska köket som Lotta håller sig sysselsatt med för närvarande. Hon och hennes sambo Erik Haag håller även på med odling.
– I år slog majsen vi odlat helt fel, och potatisen som vi satt tog slut redan i höstas. Där vill jag lära mig mer.
Lotta tror inte att hon någonsin kommer att tröttna på att laga mat. Där, vid spisen, kan hon gå loss helt, och glömma tid och rum.
Men hon har stillat sig lite, avslöjar hon.
– Nu för tiden har jag insett att de som bjuder hem mig på middag också vill laga maten. Att folk som bjuder på middag inte alltid uppskattar att jag går in i deras kök och tar över. Så, numera sitter jag faktiskt stilla och låter värden eller värdinnan laga maten. Även om det kliar i fingrarna av längtan efter att ta över.
<div data-tipser-pid="5f44c243f8fe52000136047a" data-tipser-view="compact"></div>
