Snabbtåg offras i politikers spel

En bred uppgörelse vore bra för Sverige

Franskt snabbtåg.

Moderater och kristdemokrater dök aldrig upp hos infrastrukturminister Tomas Eneroth i går. Ministern hade -kallat till möte för att äntligen ta ett steg mot att få igång bygget av snabbjärnvägen mellan landets storstäder.

Det brådskar, eftersom det gamla nätet verkligen börjar bli just gammalt. Vi har för lite spår, spår på fel platser och spår som inte alls har underhållits som de borde. Samtidigt slår tågresandet rekord och industrins behov av transporter bara växer.

Gamla spår måste avlastas

Ett nytt nät av snabbspår mellan Stockholm, Göteborg och Malmö skulle avlasta järnvägen även om behoven av underhåll och renoveringar finns kvar. Detaljerna kan diskuteras, men passivitet är inte att alternativ. Inte politisk ryckighet heller.

Det brådskar också därför att det tar tid att bygga järnväg. I förhandlingarna med kommunerna längst de tänkta banorna har man räknat med att hela systemet skulle fungera om 15 år. Då måste det ändå gå i rekordfart.

En infrastruktursatsning som ett nytt nät för höghastighetsjärnväg borde bygga på stabil politisk uppgörelse. Det handlar trots allt om den största infrastruktursatsningen på kanske 150 år.

Många måste få besked

Näringsliv och lokalpolitiker från alla partier behöver få besked. Det skulle öppna för investeringar och tillväxt, inte bara i de största städerna. Nya järnvägar skulle få enorm effekt för städer som Borås, Norrköping eller Jönköping.

I snabbtågsförhandlingarna som avslutades för ett par år sedan har kommunerna åtagit sig att bygga 285 000 nya bostäder om bara järnvägen kommer.

En bred uppgörelse om en snabb utbyggnad av järnvägsnätet skulle vara bra för Sverige. Dessvärre tycks det inte spela någon roll i dagens politiska klimat.

Ulf Kristersson och Ebba Busch kan använda vilka argument de vill för att slippa gå på regeringens möten. Att inte ens vilja prata om snabbtåg är ändå ett slag in ansiktet på lokala företagare, kommunala politiker och framtida tågresenärer som har rätt att kräva en järnväg som fungerar.