Homosexuella torteras och dödas i Mellanöstern

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I sommar var jag i Paris. Den franska Pridefestivalen pågick och samlade stora skaror. Jag blev särskilt berörd när jag såg en grupp ungdomar från Mellanöstern bära ett plakat där det stod ”ingen mer hängning av homosexuella”. De måste ha varit mycket modiga.

Hundratals homo-, bi- och transsexuella fängslas, torteras och dödas i Mellanöstern.

En väninna från Iran berättade nyligen om hur hennes homosexuelle kusin dagligen trakasseras och förlöjligas av sin omgivning.

Han hånas för sina feminina drag och bemöter detta med att visa sig macho och på alla sätt visar att han avskyr kvinnor. I byn tror de att han har blivit homosexuell för att han fick leka med flickor som barn vilket har lett till att små pojkar inte längre får leka med flickor i den byn. De flesta av deras släktingar är medvetna om hans ”tillstånd” som det så fint kallas. Men ingen vill prata öppet om det för då skulle man dra skam över familjen och bli tvungna att mörda honom för att återupprätta hedern.

I stället har man tvingat honom att gifta sig med en ung kvinna. Ingen bryr sig om den stackars kvinnan som ska leva med en homosexuell man. Genom att inte acceptera hans sexuella läggning har släkten förstört två unga människors liv.

Min väninnas familj uppfattas som mycket liberal eftersom de inte vidtog några hårdare åtgärder.

I Mellanöstern uppfattar många homosexualitet som en sjukdom och därför skickar familjerna sina barn till psykologiska institut, där de får elchocker och droger av olika slag för att de ska bli ”friska”.

Andra uppfattar homosexualitet som ett skamligt brott och kan till och med döda sitt barn för att bli av med problemet.

I Iran är det inte bara familjer som inte accepterar homosexualitet utan enligt lagstiftningen ska homosexuella relationer bestraffas med döden.

Mot denna bakgrund är det obegripligt att den svenska regeringen skickar tillbaka homosexuella till Iran. Regeringen måste vara medveten om att den som avvisas riskerar att hängas.

Även i Sverige är det omöjligt för homosexuella från Mellanöstern att bli accepterade av sina släktingar och landsmän. Inför rädslan att bli totalt isolerade väljer en del att gifta sig med någon av det motsatta könet och tvingas därmed leva ett dubbelliv.

Särskilt bland unga är klimatet mycket hårt och homosexuella kan räkna med att utsättas för grymma trakasserier. Bland äldre är ämnet tabu. Mycket skulle därför vara vunnet om äldre heterosexuella personer vågade bryta detta tabu och tala öppet om homosexualitet.

Religiösa ledare borde, med hänvisning till sin religions krav på tolerans, här föregå med gott exempel.

Det är helt oacceptabelt att homosexuellas rättigheter enbart omfattar infödda svenskar.

Förra lördagen avslutades den åttonde Pridefestivalen i Stockholm som i år koncentrerade sig på hatbrott med homofoba förtecken. Den fruktansvärda bakgrunden är att antalet hatbrott med homofobiska motiv mer än fördubblats under perioden 1997–2003 enligt statistik från Säpo.

Även om vi i det här landet har kommit långt när det gäller acceptansen av homo-, bi- och transsexuella personer så finns mycket kvar av gamla fördomar. Fortfarande begår unga människor självmord för att de är så rädda att inte bli accepterade på grund av sin sexuella läggning.

Idén med Pridefestivalen är lysande, men det är synd att HBT-rörelsen anordnar ett sådant evenemang bara i Stockholm.

Det borde ske på många platser runt om i Sverige.

Emine Onatli (ledare@aftonbladet.se)