Att slå skallen i spegeln gör Åkesson mer folklig
”Politik är show business för fula människor”
Den nya högerpopulismen är oöverträffad på en viktig punkt: den är bra TV.
”Innan han tillträdde uppmanade Trump sina närmaste medarbetare att se varje dag av presidentskapet som ett avsnitt i en tv-serie, där han besegrar sina rivaler.” skrev The New York Times 2017.
Presidenten konsumerade inte bara tv hela dagen, han drev ständigt nyhetsläget framför sig med nya tweets, utspel och provokationer. Från 5.30 på morgonen till sen kväll, ständigt något nytt, lite konstigare än det förra.
Nyheterna, i alla kanaler, blir en slags spegel där han ständigt syns, dominerar och kontrollerar agendan.
”Tror du att väljarna – de mindre sofistikerade – gör någon skillnad mellan underhållning och politik? Politik är show business för fula människor”, säger Trumps nära allierade Roger Stone i Netflix-dokumentären ”Get Me Roger Stone”, också från 2017.
Just nu överträffar svensk politik reality-tv.
Tidöpartiernas majoritet i riksdagen hänger på före detta polisen Katja Nyberg (SD), som misstänks för rattfylla och narkotikabrott. Själv nekar hon och uppger att hon varit i en viltolycka.
”I samband med detta fick jag åka ner till polisstationen och blåsa för alkohol som då inte visade något utslag. Det är därför med stor förvåning som jag tar del av det som nu skrivs om mig och den här händelsen”, sa hon när nyheten exploderade för en tid sedan.
– Det var ingen viltolycka. Vad jag har förstått så ska hon ha väjt för något mindre djur, en råtta eller något, sade åklagare Anders Jakobsson, som leder förundersökningen.
Det är nog den konstigaste krishantering jag har sett. Nu har hon lämnat SD men sitter kvar som riksdagsledamot.
I nästa avsnitt av reality-serien hade hennes – numera före detta – partiledare Jimmie Åkesson slagit huvudet i en spegel och fått sy sex stygn på akuten. Han drömde att han var jagad, säger han till Expressen från Jerusalem.
– Han var en man som kom från den här delen av världen. Han gillade inte vare sig svenskar, sverigedemokrater eller västerlänningar eller judar för den delen. Han var väldigt antisemitisk och han ropade saker jag inte förstod på ett utländskt språk men det var uppenbart att han var en väldigt aggressiv islamist av något slag, säger Jimmie Åkesson.
Sedan kastade han sig alltså in i ett sängbord, och spegeln gick i tusen bitar.
Sveriges Radio kallade in drömtydaren Carina Odd som fick resonera om vad det kunde betyda. Hon rekommenderade drömterapi för att Åkesson ska kunna ”möta sin rädsla”.
SD-ledaren åkte sedan vidare till Jerusalem, där han skulle hålla tal om antisemitism. Vilket också är lite udda, eftersom han leder världens största, hjälpligt reformerade gamla nazistparti.
Det är inte mer än två månader sedan en annan SD-ledamot, Göran Hargestam, avgick sedan Expressen avslöjat hans stora samling nazistiska minnessaker. Bland annat ett fotoalbum med Hitlerhyllningar, ”Mein Kampf” från 1933 och en pokal med hakkors från 1939, samma år Hitler invaderade Polen.
Göran Hargestam är bara den senaste i en lång rad SD-politiker som ”råkat ut” för ungefär samma sak. Jimmie Åkesson hade en del att prata om i Jerusalem.
Just nu sitter partistrateger på de rödgröna partierna och gnuggar händerna. Den här cirkusen kommer att dra ner regeringen ytterligare i källaren, tänker de. Men jag tror att det lika gärna kan bli som med Donald Trump.
Jimmie Åkesson blir bara folkligare av att slå huvudet i spegeln. Hans förklaring är så konstig att i stort sett alla fikabord i detta land diskuterade om det verkligen kunde vara sant. Vissa tror säkert att han drömt om islamister, andra har mer jordnära förklaringar.
Nya skandaler – nästan oavsett vad de handlar om – kommer inte sänka Åkesson.
”För att hamna i nyheterna måste du ofta själv skapa nyheter”, lyder en annan av Roger Stones klokskaper.
”Vill ni inte bli underhållna?”, som gladiatorn Maximus, spelad av Russell Crowe, ropar ut över Colosseum i storfilmen Gladiator, från 2000.
Jo, det vill vi ju. Och vi sitter som klistrade när Åkesson slår huvudet i en spegel eller dyker upp i blågul jultröja hemma hos Ulf Kristersson. På tal om att politisk underhållning inte behöver handla om skönhet.
Att det blivit så här beror på en ny sanning i politiken: att äkthet är viktigare än regeringsduglighet.
Trump, Åkesson eller högerpopulistiska fixstjärnor som Boris Johnson och Nigel Farage upplevs som verkliga människor. Andra framstår lätt som mediatränade till döds, svåra att skilja åt.
Att se varje dag som ett avsnitt i en tv-serie är faktiskt ingen dum strategi. Media orkar inte hålla så många bollar i huvudet och underhållning är, ja, underhållande.
Jag tror att äkthet är underskattat i dagens politik. Partierna riskminimerar, polerar ytor och tvättar ur alla skarpa färger tills det blir outhärdligt tråkigt. Kul idéer och kreativitet mals sönder i rädsla för att något ska slå fel.
Partierna tänker för mycket – och känner för lite. Till slut går de inte att skilja från tapeten de står framför. Se bara på Centerpartiets och Liberalernas alla partiledarbyten på senare år. Namnen växlar, tomheten består.
Eller den tillrättalagda kommunikationen från Socialdemokraterna, där ingen får bli arg.
Det finns självfallet undantag. Som när Ebba Busch nyligen kallade regeringen ”Busch-administrationen” på CNN. Något mer exempel kommer jag inte på.
Jag tänker att det finns något här att lära sig för övriga partier. Sluta vara så rädda. Släpp loss lite, tyck saker för att ni tycker dem, inte för att någon opinionsmätning visat att radhusägare i Nacka gillar förslagen.
Äkthet äter ”regeringsduglighet” till frukost i vår nya politiska värld.
Strax efter ”ansvar”.