Håll tassarna från arbetsmarknaden
LO kan inte låta andra styra utvecklingen
Det låg något historiskt över dagens presskonferens med Svenskt Näringsliv och LO. Man hade till och med valt en neutral lokal för att berätta att LO nu går med i det avtal om anställningstrygghet och omställning som Svenskt Näringsliv, PTK och några LO-förbund träffade i vintras.
Drygt 80 år efter Saltsjöbadsavtalet är svensk arbetsmarknad på väg att få ett nytt huvudavtal på riktigt.
Presskonferensen hade inte pågått länge innan LO:s ordförande, Susanna Gideonsson, fick den fråga hon nog helst hade sluppit. Har LO gått med på uppgörelsen som ett sätt att hjälpa Stefan Löfven att städa ur sitt kontor?
Lite förbannad
Gideonsson lät nästan lite förbannad när hon svarade. Förhandlingarna inleddes redan 2017, på LO:s initiativ. Alla undantag hade i praktiken förvandlat lagen om anställningsskydd till en stor schweizerost. Men framför allt vore det omöjligt för LO att sätta sig på läktaren när medlemmarnas villkor förändras i grunden.
Dessutom innebär uppgörelsen faktiskt förbättringar på viktiga punkter, även om den också betyder delar av anställningsskyddet luckras upp.
– Det politiska tonläget har absolut inte påverat vårt beslut, sa Gideonsson.
Det kan vara hur det vill med den saken. Det viktiga med dagens uppgörelse är inte vad den betyder för det politiska spelet några kvarter bort. Det som verkligen kommer att spela någon roll är vad den innebär för landets löntagare, och kanske också för den svenska partsmodellen.
Saker har förändrats
Två saker har förändrats sedan LO svarade nej till att ingå i överenskommelsen. För det första fick IF Metall och Kommunal igenom förändringar som kommer att öka tryggheten för de som har minst skydd på arbetsmarknaden. Det är viktigt.
För det andra pågår den politiska processen med att genomföra den nya lagen, med eller utan LO:s medverkan. Att allt skulle förbli vid det gamla är inte något alternativ, och har inte varit det på länge.
För fackliga ledare som måste svara inför sina medlemmar är det till sist det viktigaste.
– Vi kan inte sitta och se på när andra styr, sa Gideonsson.
Beslutet i LO:s styrelse var inte enigt. Fyra av förbunden röstade nej. Det ska dessutom bekräftas av ett representantskap i nästa vecka. Och när lagstiftningen ändrats och avtalet nästa år ska börja gälla står det varje LO-förbund dessutom fritt att ansluta sig eller stå utanför.
Tar tillbaka komandot
Dessutom återstår ju för politiken att skapa förutsättningar för omställning- och kompetensutveckling värdig vår tid.
Med det sagt. I dag tog nog arbetsmarknadens parter åter kommandot över utvecklingen på arbetsmarknaden. Det är ett budskap till politiker i både Sverige och Bryssel.
– Vi blåser syre i den svenska modellen, sa Svenskt Näringslivs vice vd Mattias Dahl nästan lite poetiskt.
I längden är det nog viktigare än spelet om statsministerjobbet.