Något skaver med Annie Lööfs livslögn
Vill inte släppa sina ungdomsförbundstakter
Centerpartiet håller stämma. Det finns tecken på att Centern är på väg vänsterut. Ombud tar strid för förbud och begränsningar av vinsterna i skolan. C-riksdagsledamoten Niels Paarup Petersen säger att skolor inte ska styras som Burger King. Centerväljarna är med på tåget. En stor majoritet av C-väljarna vill stoppa vinstjakten i skolan och ser positivt på samarbete med S. Även Centerledningen vill ha begränsningar som hade varit otänkbara för några år sen. När C-ledningen föreslår reglering och Socialdemokraterna pratar vinstförbud i skolan, blir kompromissen däremellan en hård reglering.
Därför föll friskolebolagen i börsvärde som ett hårt höstregn i veckan.
Centern gallrar i ledningen. Något som förmodligen hänger ihop med omriktningen av politiken. Så länge Annie Lööf på goda grunder fortsätter hålla dörren stängd mot SD är hennes enda utväg i praktiken att samarbeta med den rödgröna sidan, precis som gjorts de senaste åren.
Ändå är det något som skaver.
Jag tror det är Annie Lööfs tonläge.
Eller livslögn.
Trots att partiet rustar sig för samarbete vänsterut låter Annie Lööf som om de politiska realiteterna inte existerar. Att C vill tvinga sina samarbetspartners till underkastelse har blivit Annie Lööfs särmärke. Utpressningsliberalismen ledde till det vansinniga och skrattretande förbudet för Socialdemokraterna att prata med Vänsterpartiet eller Centerpartiet kring budgeten. Ett villkor som hämtat ur en sekt. Nästa gång kanske Magdalena Andersons och hennes efterträdare måste stå på ett ben och jonglera när budgeten presenteras.
Hon vill förnedra socialdemokratin till reträtter
Grundproblemet är att Annie Lööf inte lyckats släppa sina ungdomsförbundstakter. Hon vill förnedra socialdemokratin till reträtter som skapar problem för närstående folkrörelser – facket med las-frågan och hyresgästföreningen med den fria hyressättningen.
Den där attityden kanske är måhända bra för att hålla en intern högeropposition i centern lugn men i längden är det en strategi som kommer straffa sig. Folk i gemen vill ha samarbetsinriktade politiker som löser samhällsproblem, inte skapa dem. Det är attraktivt med politiska alternativ som säger: Vi vill något ihop. Inte för att vi tycker lika i allt, men vi har en gemensam agenda. För Allianspartierna på 2000-talet var det en framgångsväg. Om C fortsätter förnedra S samtidigt som högertrojkan samlar sig kan det få förödande konsekvenser för det Annie Lööf ytterst vill.
Dessvärre är det nog ett spel som riskerar fortgå över valet. Först vid en majoritet för S-V-Mp-C kommer Annie Lööf slappna av och gå in i ett mer rimligt samarbete och samtalsklimat. Då kan det vara för sent.
20-talet avgörs av hur snabbt Annie Lööf och Centern lyckas göra upp med sitt osnygga sossehat.