Läkaren viskade: ”Du har cancer”

Färre än hälften av de som drabbas av bröstcancer får sin vård i tid

Cancervården i Stockholm har lidit brist på strålmaskiner.

Kirurgen sänkte rösten när hon gav mig diagnosen.

– Cancer, nästan viskade hon fram.

Nej, jag blev inte särskilt förvånad. Jag hade ju fantiserat om det här läkarbeskedet i över en månad. Vänt och vridit på döden och insett att jag föredrar livet.

Köerna i cancervården ger oss patienter gott om tid för sådana existentiella tankar.


Först tyckte jag det var orättvist, jag som alltid ätit mina grönsaker. Nu fick jag svara på ett otal enkäter om mina levnadsvanor. Cancervården omges av en moralism och kanske är det praktiskt att lägga en del av skulden på patienterna. De som haft cancerframkallande vanor får liksom skylla sig själva.

Det är patienterna som uppmanas ta ”kampen mot cancern”.

Och nog för att man ska äta nyttigt, men inte säger man så om andra sjukdomar? Att man ska ta ”kampen mot infarkten”?

Cancer är ett genetiskt lotteri och de som drabbas ska ha samma rättigheter till snabb vård och god omsorg. De ska inte behöva kämpa mer än andra, inte köa längre än andra.

Ändå är det så cancervården ser ut i dag. Min vår blev en enda lång väntan och även om operationen gick bra skulle jag till sist också få en förebyggande strålbehandling.

Men då hade det hunnit bli sommar.


I juni skulle behandlingen börja, men jag hörde ingenting och ville inte tjata. Varje dag var en väntan på brevet från sjukvården i Stockholm. Trots att det bar mig emot ringde jag till slut det privata cancersjukhuset i Helsingfors. Över 200 000 skulle strålningen kosta och då var det inte ens säkert att Försäkringskassan skulle ersätta den utgiften.

Dagen efter det finska samtalet fick jag en kallelse till Södersjukhuset och medan ni andra la ut soliga julibilder på Facebook körde min man in mig till sjukhuset varenda vardag i tre veckor.

Kvinnokampen lönade sig och den måste fortsätta.

Nej, jag vill verkligen inte att ni ska tycka synd om mig. Var tionde kvinna får bröstcancer och min upptäcktes så tidigt att den aldrig hann sprida sig. På 70-talet var jag en av de kvinnor som krävde allmän mammografi och fyrtio år senare räddar den mig. Kvinnokampen lönade sig och den måste fortsätta. För vad hjälper mammografin om det inte finns behandling för den bröstcancer som upptäcks?

Sommaren är snart slut men köerna till strålbehandlingen växer och just nu får kvinnor från Stockholm sina behandlingar i Jönköping, Linköping, Umeå och numera också Helsingfors. De betalar högst landstingsskatt i hela Sverige ändå kan huvudstaden med alla sina universitetssjukhus inte rädda livet på sina egna kvinnor.

Det är skamligt.

Situationen är likartad för alla Sveriges kvinnor. Färre än hälften av de som drabbas av bröstcancer får sin vård i tid.


Bortförklaringarna är många, problem med strålmaskiner, fel på mjukvara, för få specialistutbildade sjuksköterskor. Personal som slutar. Vårdvalen gör att pengarna hamnar i fel fickor och i Stockholm har över 60 miljarder gått till Nya Karolinska sjukhuset.

Vi har ju sjukvården för att vi vill bli friska, inte för att göda byråkrater och vårdkapitalister

En god vän jämför den Moderatledda Stockholmsregionen med regalskeppet Vasa. Överbyggnaden av vårdföretagare, konsulter och administratörer är så tung att hela regionen håller på att kapsejsa. Det hade varit mer ansvarsfullt att bygga en stadig bas med fungerande vård, välavlönad personal och hela apparater. Vi har ju sjukvården för att vi vill bli friska, inte för att göda byråkrater och vårdkapitalister.

Det var inte bara jag som missade värmeböljan i juli. Sjuksköterskorna på Södersjukhusets radioterapiavdelning jobbade över flera timmar om dagen, de kom in på lördagar och gick i skift för att behandla så många patienter som möjligt. Tack vare dem kan jag fortsätta att skriva här på Aftonbladets ledarsida. Tack vare dem kan jag fortfarande kräva en anständig cancervård.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.