Fåfänga högerpolitiker trissar upp varandra

MONTAGE: PATRIK LINDVALL

Spegel, spegel på väggen där – säg vem som högrast i landet är.

I sagan om Snövit frågar den fåfänga drottningen sin magiska spegel om någon kan överträffa hennes skönhet. På allianspolitikernas partikanslier måste liknande speglar hänga, men självupptagenheten handlar i stället om vem som är mest marknadsfundamental.

"Vi sänker skatten mest i svensk politik, skröt Centerns ekonomisk-politiske talesperson Emil Källström förra året och förklarade att partiet vill se skattenivåer lika låga som OECD:s snitt. Jan Björklund meddelade i veckan att Liberalerna vill slopa värnskatten för de med högst inkomster. Ulf Kristersson, som väl måste motsvara drottningen i allianssagan, vill lagstifta om sänkta löner för vissa grupper, göra det lättare att höja hyror och luckra upp Lagen om anställningsskydd.

Överdriver minsta lilla

Allianspolitikerna har agerat upptrissat hela mandatperioden. Minsta lilla förslag om att tygla skadliga marknadseffekter har besvarats hypokondriskt.

Regeringens proposition om att sätta ett tak för privata vinstuttag ur skattefinansierad skolverksamhet – en åtgärd som i internationella mått skulle anses tam – kallade Annie Lööf för "ren och skär fondsocialism".

"Planekonomi", ropade Jan Björklund och ställde sig utanför energiuppgörelsen när andra partier krävde vindkraftssubventioner.

Min generation blev gammal nog att rösta strax strax efter att allianssamarbetet inleddes. Vi har lärt oss genomskåda överdrifterna. Inför valet 2014 hotade högern om att en stor katastrof väntade om restaurangmomsen höjdes och de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga slopades. Restaurangkedjan Max triggades så till den grad att de meddelade sina anställda att en rödgrön valvinst skulle leda till stora uppsägningar.

Så blev det inte. Bara några månader efter att förslagen genomförts drog Max i gång en av sina största rekryteringskampanjer någonsin. Ungdomsarbetslösheten är nu rekordlåg.

Vill gå ännu längre den här gången

Vi har också fått se hur tärande högerpolitik kan vara för den som är utsatt på arbetsmarknaden. När vi tog studenten hade precis Wall Street-gänget försatt världen i finanskris. Jobben var få och Reinfeldtregeringen hade gett oseriösa arbetsgivare rätt vapen för att utnyttja unga människors önskan om att börja tjäna egna pengar – allmänna visstidsanställningar. Nedskärningar ihop med sunkiga villkor – bland annat så kallade "SMS-jobb" där arbetsgivaren kan hålla personalen på halster genom att skicka kallelse samma dag – präglade den arbetsmarknad alliansen formade.

Inför det här valet är ansatsen ännu längre. Nu vill högern pressa anställningstryggheten ytterligare och lovar spridda skattesänkningar om 100 miljarder. Vi behöver de pengarna till bostäder, äldreboenden, sjukvårdspersonal, lärare och en klimatsmart infrastruktur.
Det hade allianspolitikerna sett om de lyft blicken ur spegeln.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.