Myten att muslimer tar över är livsfarlig
Högern vill splittra oss i vi och dom
Att vara vänster känns just nu som att vara Asterix och Obelix. ”Det är 50 år f. Kr. och hela Gallien är ockuperat av romarna … Hela Gallien? Nej! En liten by, som befolkas av envetna galler, vägrar att ge upp.”
De romerska legionerna marscherar fort. På ledarsidor och i public service diskuterades i veckan frimodigt om inte den demografiska förändringen, alltså ändringar i befolkningens sammansättning, gått för långt.
Problemen med invandringen beskrevs inte längre med ord som ekonomi, jobb eller brottslighet – problemet var själva människorna.
Debatten började med en text av ledarskribenten Ivar Arpi i Svenska dagbladet 10 juni. Han tittade ut över en anonym svensk småort och såg att människorna i stadsbilden håller på att bytas ut "Tidigare fanns kanske några få invandrare på den här lilla orten, nu domineras stadsbilden av dem. Antagligen för att många saknar sysselsättning och därför slår dank utomhus.".
Stadsbilden är något du ser med ögonen, den är ingen abstraktion, i klartext handlar det alltså om att människorna ser annorlunda ut en tidigare.
Jag känner igen resonemanget, nästan ordagrant. Första gången jag hörde det var under nederländska valrörelsen 2017. Jag intervjuade bland andra Kirsten van den Hul, kandidat för socialdemokraterna, PvdA, i Rotterdam. Hon citerade förre borgmästaren i Amsterdam, Job Cohen, om att människor ”känner att de flyttat, trots att de inte lämnat sitt hus”.
För PvdA var "människors oro" ett centralt tema i valrörelsen. De ville visa att de lyssnade, men var samtidigt villrådiga inför svaren.
Kirsten van den Hul berättade livfullt om möten med väljare. De upplevde hur gatubilden förändrats, att det fanns nya varor i affären och att folk pratade konstigt. Och de gillade det inte. När vallokalerna stängde hade PvdA samlat 5,7 procent av väljarna och blivit sjunde största parti.
Men vindkantringen till demografi började inte i Nederländerna. 2012 gav den franske filosofen Renaud Camus ut boken Le Grand Remplacement, ungefär Det stora folkutbytet. Camus hävdade att Europas befolkning håller på att bytas ut som en konsekvens av muslimsk invandring och att muslimer får många barn. Efter flyktingkrisen har han fått stort genomslag på den yttersta högerkanten.
I sak är det naturligtvis strunt. Varken islam eller invandring är något nytt i europeisk historia, vår kontinent formas i mötet och utbytet med andra delar av världen. Invandringen är en del av vår gemensamma mosaik. Men enligt Camus tankar är "riktiga européer" bara vita kristna, övriga är något främmande som stör stadsbilden. Extremhögerns "vi" blir restposten när rasismens kvastar sopat bort alla avvikande.
Stiftelsen Expo har gått igenom tankegångarna bakom Le Grand Remplacement. De påpekar att det Camus säger har djupa rötter inom extremhögern. Idén om "folkutbytet" är bara ett nytt sätt att ställa demografin i centrum för debatten.
Det finns en stor likhet med den så kallade ”Eurabiateorin” som första gången publiceras 2005 i Eurabia: The Euro-Arab Axis av pseudonymen Bat Ye’ors. Euroabia är en konspirationsteori om att arabiska och västerländska regeringar efter oljekrisen 1973 kom överens om att låta muslimerna ta över Europa.
Invandringen från muslimska länder är därmed att likställa med en fientlig armé som islamiserar Europa. Den franska högerextrema miljön har varit upptagen av liknande spekulationer sedan slutet 1960-talet.
Men pratet om demografisk förändring kan bokstavligen talat vara livsfarligt. Hudfärg eller hårfärg kan man ju inte ändra. En slöja eller kippa går att ta av men religion och etnicitet är själva grunden för vem man är. Så hur återskapar man den demografi som flytt?
Tyvärr kan vi nog redan gissa svaret.
Den misstänkte gärningsmannen bakom terrordådet mot moskéerna i Christchurch i mars publicerade ett 74 sidor långt manifest med rubriken "The Great Replacement", alltså en direkt referens till Renaud Camus. Han mördades 51 människor i en attack han även direktsände på Facebook. En ensam galning, tänker nog de flesta. Men hur många ensamma galningar finns det därute?
Fram till nu har främst ekonomiska frågor dominerat den svenska debatten om invandring. Även om Sverigedemokraterna historiskt använt retorik som "Indianerna stoppade inte invandringen - nu lever de i reservat" så är de i dag betydligt mer städade.
Så varför skiftar debatten om invandring från ekonomiska frågor till demografi just nu?
Jag tror att det beror på att dysterkvistarna fick fel – det blev ingen systemkollaps trots en stor invandring 2015. I stället har vi arbetskraftsbrist i många sektorer och statsfinanserna tuffar på som tåget. Invandringen är bara en rännil av vad den varit. Sverige klarade påfrestningen.
I brist på riktiga frågor återstår vit identitetspolitik och symbolfrågor i högerpopulismens verktygslåda. Utan systemkollaps får man hålla till godo med att prata om att konstiga människor "dominerar stadsbilden" och "slår dank utomhus". Det är inte mycket, men räcker för att få vara med i TV.
Något verkligt motstånd möter man inte heller. Vänstern hukar bakom palissaden i sin galliska by och hoppas att alltihop bara ska ta slut. Men debatten om demografi visar att den strategin inte fungerar, högern kommer inte att nöja sig med en restriktiv flyktingpolitik och fler murar. Precis som i Danmark finns ingen gräns för hur långt man är beredd att driva uppdelningen i ett "vi" och ett "dom" - debatten har helt enkelt ingen botten.
En lösning vore att säga som det är. Vårt samhälle är inte friktionsfritt, Sverige har alltid förändrats, men problemet är inte att vi är olika.
Hotet kommer från de som vill att vi ska sluta vara det.