Det som rasat samman blir sig aldrig riktigt likt
Samhället måste byggas upp på nytt
I mina trakter handlar mycket om ved den här tiden på året. Det kan inget virus ändra på. En påsk för några år sedan skrev jag en hel krönika om ved. Det här är väl på sätt och vis en fortsättning.
Helst ska årets förråd vara både kapat och kluvet vid det här laget. Just nu är luftfuktigheten som lägst. De kommande veckorna är avgörande för att träet ska hinna torka.
De kommande veckorna är avgörande
Själv kunde jag redan för någon vecka sedan stapla upp ersättning för det lilla som gått åt denna märkliga vinter. Även om jag mest trivseleldar blev det en försvarlig hög. Naturligtvis rasade den efter någon dag.
Det förvånade mig inte. I själva verket måste jag erkänna att mina vedstaplar brukar rasa åtminstone någon gång. Min fru frågar alltid varför jag inte gör det ordentligt från början.
På det har jag aldrig något bra svar.
Hur som helst var det bara att börja om. När jag staplat upp den ved som några dagar tidigare fyllt utrymmet under taket kunde jag konstatera att det blivit plats över. Inte mycket, men jag kunde i alla fall gå och hämta ytterligare en skottkärra finhuggen ved.
Det fick mig att fundera. Kanske handlar svårigheten att få vedstapeln att stå inte bara om slarv. Kanske är det så att den torra vårluften i kombination med ordentliga vindar fått vedträden att börja torka och krympa. Inte mycket förstås.
Betraktat var för sig såg varje pinne precis ut som förut. Men tillsammans blev det skillnad.
Så där tror jag det är med det mesta. River man ner ett system kommer det inte att bli sig alldeles likt när det sedan byggs upp igen. De enskilda delarna kommer att ha förändrats, inte mycket men tillräckligt för att förändra helheten.
Det gäller vedstaplar, men det gäller också ett lands ekonomi.
Just nu håller världens ekonomi på att haverera. I veckan varnade konsultföretaget McKinsey för att 59 miljoner européer kan förlora sina jobb i pandemins spår. I USA söker redan nu ytterligare över 20 miljoner människor efter ett jobb. Och i fattigare delar av världen skapar den ekonomiska krisen sociala konflikter och politisk oro.
Finansdepartementet räknar med att den svenska arbetslösheten kan hamna på mellan nio och tretton procent i år. Många anser att det är en alltför optimistisk siffra.
Vi kommer att behöva bygga upp ekonomin igen. Och vi kommer att behöva restaurera trygghetssystem som a-kassan och sjukförsäkringen. De föll samman för länge sedan, utan att någon lyft ett finger. Först när krisen kom blev det ohållbart.
Men precis som min vedhög lär de nya Sverige inte riktigt vara likt det gamla. I bästa fall blir det bättre, prydligare och rymligare. Jag antar att det bara är att dra på sig handskarna och börja stapla.