Alla har slagits om väljarna i Stockholm

Efter 120 år stannade maskinerna på Kvarnsvedens pappersbruk

För en vecka sedan stannade den sista pappersmaskinen i Kvarnsveden utanför Borlänge.

BORLÄNGE

Nästan allt är sig likt när jag åker igenom Kvarnsveden i utkanten av Borlänge. Idrottsplatsen är så övergiven som man kan förvänta sig en regntung förmiddag i oktober. Barnen på Kvarnsvedens skola har rast och leker bland vattenpölarna. Det är bara längst ner på Fabriksgatan som det går att ana ett drama.

Efter mer än 120 år har Kvarnsvedens pappersbruk producerat sin sista leverans. För precis en vecka sedan stängdes pappersmaskinen PM 12 av.

Jan Bohman.

– Den var Europas modernaste, säger Jan Bohman när vi träffas på hans kontor.
Bohman är kommunstyrelsens socialdemokratiska ordförande och lite ovan vid att vara på jobbet.

Pandemin har inneburit mycket arbete hemifrån, och många videomöten.

– Visst hade vi fått signaler om hur hårt det var på pappersmarknaden, men med tanke på de investeringar som gjorts i Kvarnsveden kom beskedet i april ändå lite som en blixt från klar himmel.

Totalt förlorar 440 personer jobbet. Några får pensionslösningar. Andra har redan gått vidare, men nedläggningen av Kvarnsvedens pappersbruk innebär ändå att Borlänge förlorar en av sina största arbetsplatser. Och en av de industrier som har skapat samhället.

– Utan pappersbruket och järnverket hade Borlänge inte varit det staden är idag, säger Bohman.

Industrin är förknippad med Borlänge.

För något år sedan orsakade just det en del rabalder när några självutnämnda experter utsåg orten till den fulaste i Sverige. Debatten som följde sa nog mer om synen på det producerande Sverige än om Borlänge.

Ändå har industrins roll förändrats, också i Borlänge. De senaste 40 åren har antalet anställda på pappersbruket och stålverket minskat dramatiskt. Redan innan nedläggningsbeslutet hade Borlänge fler IT-specialister än pappersbruksarbetare. Det jobbade mer än dubbelt så många på Trafikverket som på pappersbruket i Kvarnsveden.

Vi är inte en bruksort längre, men vi är en industristad

Borlänge lockar människor från grannkommunerna med sitt IKEA-varuhus och utanför Dalarna samsas bilden av fabriker med scenerna från en av landets mest produktiva musikstäder.

– Vi är inte en bruksort längre, men vi är en industristad, säger Bohman.

Industrin är nämligen inte "basically gone", som Fredrik Reinfeldt uttryckte det. Inte i Sverige och definitivt inte i Borlänge. Att förlora pappersbruket i är ett hårt slag. Förhoppningen är att det ska ersättas. Med ny industri.

För något årtionde sedan hade det varit en omöjlig tanke. Men idag?

Sverige går just nu igenom en våg av nyindustrialisering. Flaggskeppen är produktionen av fossilfritt stål i projektet Hybrit som kommer att påverka Domnarvet. Men också Northvolts produktion av batterier för den växande elbilsmarknaden.

Fabriken i Skellefteå byggs, och tillsammans med Volvo planerar företaget redan för nästa anläggning.

Jan Bohman gör ingen hemlighet av att han ser Kvarnsveden som den perfekta platsen för en batterifabrik. Flera faktorer finns på plats, som el. Till pappersbruket är inte bara kraftledningarna dragna. Det finns till och med undertecknade kontrakt att ta över.

Han låter lite som en försäljare, och kanske är det den rollen ett kommunalråd måste spela när det handlar om stora företagsetableringar.

– Jag befinner mig ju i ett läge där det gäller att konkurrera. Då blir det min uppgift att leverera, säger han.

Samtidigt tycker han att staten har ett ansvar. De senaste månaderna har Borlänges kommunalråd pratat med massor av ministrar. Det handlar om järnvägar som behöver byggas, utbildningssatsningar som måste sjösättas och förnuftig tillämpning av regler.

Han vill se en "regionalpolitik på riktigt".

– Länge har den politiska strategin, också i mitt parti, varit att vinna väljarna i Stockholm. Men jag tror det börjar svänga nu, säger Jan Bohman.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.