Grattis Åkesson, i Italien har du din drömregering

Rom lär oss att allt vi tror är dött kommer tillbaka

Palazzo della Civiltà Italiana i Rom. I monumentala bokstäver är ett citat av Benito Mussolini inhugget i stenfasade.

ROM När solen går ner är Palazzo della Civiltà Italiana som vackrast. Om man gillar fascistisk arkitektur alltså. Och vem gör inte det.

Byggnaden, även kallad Fyrkantiga Colosseum, är formad som en kub i sex våningar och är centrum i den fascistiska idealstadsdelen EUR. Den kröns av ett citat från Benito Mussolini själv: ”Ett folk av poeter, konstnärer, hjältar, helgon, tänkare, vetenskapsmän, sjöfarare, vandringsmän” står det.

Allt finns kvar, en av många rester från fascisternas maktinnehav från 1920-talet till slutet av andra världskriget.

Motsvarande monument i Tyskland, eller offentliga minnesmärken och citat av Adolf Hitler, vore helt otänkbara. Men i Italien är synen på historien annorlunda.

Efter kriget, och Benito Mussolinis avrättning i händerna på partisaner, bildade resterna av fascistpartiet Movimento Sociale Italiano, MSI. Dess nutida inkarnation är Fratelli d'Italia, Italiens bröder, som leds av premiärminister Giorgia Meloni. Tillsammans med Silvio Berlusconis Forza Italia och Mattio Salvinis Lega styr hon landet sedan oktober.

Kedjan från Mussolini till Meloni är obruten och partiets symbol, en flamma i grönt, vitt och rött, återfinns på hans grav.

– Meloni har lärt av historien och MSI. Fascistnostalgin i partiet är inte så explicit. I stället framställer hon sig som en konservativ politiker. Just nu har hon smekmånad med väljarna men italiensk politik är väldigt skakig. Hur länge det varar får vi se, säger Valerio Alfonso Bruno, statsvetare och expert på italiensk högerextremism vid Center Polidemos vid Università Cattolica del Sacro Cuore.

Partinamnet ”Italiens bröder” är hämtat från landets nationalsång, men det kan tyckas en smula ironiskt att ett parti med just detta namn tillsatt Italiens första kvinnliga premiärminister.

Den italienska fascismens historia är mörk. Här så kallade snubbelstenar från en port i Rom. Ett minne över en av familjerna som deporterades till Auschwitz.

Giorgia Meloni är en mycket erfaren politiker trots sina 46 år. Hon sitter i parlamentet sedan snart 17 år och blev minister första gången 2008.

– Sedan 1994 har vi haft ett radikalt högerblock i Italien. Det är en utveckling på pågått i snart 30 år så det är i sig inget nytt. Då leddes det av Silvio Berlusconi men samma partier ingår som idag, säger Valerio Alfonso Bruno.

I övriga Europa har man varit chockad över att arvtagare till Italiens fascister för första gången sedan andra världskriget leder regeringen. Men Valerio Alfonso Bruno betonar snarare kontinuiteten.

Det var Silvio Berlusconi som ritade om kartan för 30 år sedan, han tog då in Alleanza Nazionale och Lega Nord i regeringen, dåtidens Italiens bröder och Lega. Den demokratiska högern satt återigen vid samma regeringsbord som extremhögern.

Ett tabu var brutet.

Det blev inledningen på den extrema högerns återkomst i Europa.

Giorgia Melonis regering är nästa steg i samma utveckling. Nu är det hennes rörelse som spelar förstafiolen. Berlusconi och Salvini får snällt anpassa sig.

Övriga Europa bör titta noggrant. De politiska trender som börjar i Italien brukar inte sluta där.

Att promenera i Rom är alltid att vandra genom historien. Den ”eviga staden” gör skäl för sitt namn även i det stilla februariregnet. Det var härifrån antikens idéer, konst och arkitektur spreds ända in i vår tid. Här blev kristendomen världsreligion. Här blomstrade renässansen och en ny tid började.

Och här grundades fascismen, 1900-talets kanske mäktigaste politiska rörelse.

Om Rom har något att lära oss är det att ingenting någonsin försvinner, det vi trodde var dött kommer tillbaka.

Italien blir inget Ungern eller Polen, det har aldrig varit Melonis ambition. Hon vill göra som Berlusconi på sin tid. Italiens bröder ska bli det stora samlande högerpartiet.

Sedan 2020 leder hon även ECR, det parti som på europanivå samlar mer rumsrena högerpopulistiska partier. Här ingår förutom Italiens bröder även bland andra polska regeringspartiet Lag och rättvisa, spanska Franconostalgiker i Vox och Sverigedemokraterna.

På europeisk nivå vill hon bygga en betydligt djupare relation än tidigare med EPP, det stora kristdemokratiska parti där svenska moderater och kristdemokrater är med. Hon vill göra med Europa vad hon redan gjort med Italien.

Som Italiens premiärminister kommer Giorgia Meloni dessutom spela en nyckelroll efter Europavalet nästa år när en ny EU-kommission ska utses. Och en ny ordförande för EU-kommissionen. Så räkna med att den demokratiska högern lyssnar.

EPP och ECR samlar idag tillsammans drygt en tredjedel av ledamöterna i Europaparlamentet och knappt hälften av regeringscheferna. Ett sådant samarbete skulle utan jämförelse bli Europas starkaste politiska kraft.

Även på nationell nivå kan Giorgia Melonis exempel få betydelse. En politiker i Västeuropa med fascistiska rötter kan bli regeringschef med den traditionella högern som stödpartier.

Det är precis en sådan regeringsbildning Jimmie Åkesson skulle vilja se i Sverige, med sig själv som statsminister.

Efter att Silvio Berlusconi blev premiärminister 1994 har många traditionella högerpartier följt samma väg. I Österrike tog de konservativa in Frihetspartiet, som grundades av SS-veteraner, i regeringen 2000. I de nordiska länderna har motsvarande partier antingen suttit i regeringen eller fungerat som parlamentariskt stöd överallt utom på Island.

Även Spanien är på väg i samma riktning. Där ser de konservativa efter nästa val ut att kunna bilda regering med Vox.

Högern och extremhögern håller på att flyta samman även utanför Europa. I USA:s Republikanerna håller den mest extrema falangen redan i taktpinnen.

Historien är full av högerpolitiker som naivt trott sig kunna kontrollera extremhögern men som sedan dragit det kortaste strået.

Kommer Giorgia Meloni rita om spelplanen lika mycket som Berlusconi gjorde?

Omöjligt är det inte.