Högerns kulturslakt förstärker klyftorna
Vill att kulturvanor ska gå i arv
När jag var liten lärde jag mig spela piano. Det var genom den kommunala Kulturskolan där jag tidigare försökt mig på klarinett. Utan närheten till Kulturskolan, som bara var ett par hållplatser hemifrån, hade jag nog aldrig orkat lära mig läsa noter.
I Sverige har vi länge försökt bryta mönster som gör att arbetarbarn mer sällan studerar vidare än akademikerbarn. Alla ska ha samma förutsättningar. Det handlar om att bryta inkomstklyftor, men också om att bredda tillgången till kultur. Stödet till Kulturskolan har varit en del i det. Men nu väljer högern att skära ned på kultur för barn.
Moderaternas och Kristdemokraternas siktar i sin budget in sig på kulturområdet och gör nedskärningar för 200 miljoner kronor. Hälften av den summan tas från kulturskolan för barn. Men även sådant som fri entré till statliga museer tas bort.
Hela högern jublar dessbättre inte.
Liberalerna protesterar
Till SR säger Kulturutskottets ordförande Christer Nylander (L): ”vill man nå nya grupper är det sannolikt lättare att göra det om det inte kostar 500 spänn för en familj att gå å Nationalmuseum.”
Att ta bort stödet till Kulturskolan menar moderata politiker är nödvändigt då stödet ”inte fått önskad effekt”.
Men vad var då effekten?
Pengarna gick till de som tidigare inte kunnat ta del av Kulturskolan. Det handlar om barn med funktionsnedsättningar, nyanlända, och satsningar på nya kulturformer och fritidsgårdar. Det är ingen dålig effekt – det håller nog de flesta utom Moderaterna med om.
Men varför är tillgången till kultur så viktig, borde inte vänstern rasa över de enorma skattesänkningarna i budgeten i stället? Problemet är att klyftorna som ökar med skattesänkningar för rika, förstärks av att snåla på kulturen.
Kulturvanor ärvs hemifrån
På arbetsplatser, bland vänner och i familjer finns det olika sätt att prata och bete sig. Ofta har man liknande intressen, referensramar och är införstådda med samma sociala koder. Det är det som sociologen Pierre Bordieu kallade för kulturellt kapital. Det fungerar som osynliga statusmarkörer som skiljer människor från varandra i vardagen.
Inför valet lovade Moderaterna ”entreprenörskap på konstutbildningar” och Sverigedemokraterna ”mer nordisk mytologi i dataspel”. Och visst, folk kan alltid spela datorspel med Oden och Tor eller starta företag. Men mindre satsningar på kultur leder framförallt till en sak: det du inte får med dig hemifrån lär du aldrig ta del av.
Jag tror inte att Moderaterna hatar bildning eller kultur. Men de verkar tycka att den ska gå i arv i stället för att komma alla till del – precis som med förmögenhet.