Våldsbrotten visar att Sverige är i kris

Våldet är den organiserade brottslighetens sätt att skaffa sig inflytande och sätta sig i respekt

Förödelsen i Linköping

Efter en skottlossning i Malmö i går förmiddag har en man i 20-årsåldern har avlidit. I går kväll blev ytterligare två män beskjutna i Malmöstadsdelen Lorensborg.

I Snösätra i södra Stockholm sköts också en man i går. I Uppsala har en person gripits skäligen misstänkt för försök till mord efter en skottlossning i Gottsunda under gårdagen. Under natten mot i dag inträffade två explosioner i Malmö: entrén i till ett bostadshus på Rosengård har sprängts och en nattklubb i city har utsatts för ett sprängattentat.

Våldet handlar om respekt

Då har vi inte nämnt att polisen i Malmö i går sköt en hotfull man på stadens centralstation. Vecka 24 i nådens år 2019 kunde ha fått en bättre start, särskilt som vecka 23 avslutades med en helt förödande sprängning i Linköping där 250 lägenheter skadats.

Enligt polisens facit för 2018 inträffade över 300 skjutningar i fjol. 45 dödades och 135 skadades. Och enligt Brottsförebyggande rådet inträffade 48 sprängningar under det här årets tre första månader.

Våldet är den organiserade brottslighetens sätt att skaffa sig inflytande och sätta sig i respekt. Är det respekt vi känner?

Knappast.

Mördandet, skjutandet och bombandet är ingen intern affär för den organiserade brottligheten. Oskyldiga hamnar i skottlinjen, och när polisen inte klarar att lösa brotten tär det på samhällskittet. Det har länge varit så att boende i så kallade utanförskapsområden tvingats leva med brottslighet, otrygghet och våld på ett sätt som aldrig skulle accepteras av människor i mer välmående delar av landet. Den grova våldsbrottsligheten är långt ifrån någon storstadsangelägenhet. Eskilstuna, Örebro, Värnamo, Umeå, Borlänge har sedan några år liknande problem som Malmö och Stockholm.

Under de senaste åren har flera lagar skärpts och polisen har själv lyft den nya vapenlagen, med obligatorisk häktning för den som grips med ett skarpladdat vapen, som särskilt viktig i kampen mot skjutvapenvåldet. Men trots att antalet häktade ökade med över 400 procent det första halvåret lagen fanns skjuts det lika mycket som tidigare år.

Inte bara hårdhandskar

Innan jul skickade rikspolischef Anders Thornberg en skrivelse till justitiedepartementet med förslag på åtgärder. Det handlar exempelvis om stöd i skolan och på fritiden, att barn i riskzonen identifieras och att åtgärder sätts in tidigt. Alla vet att den bästa brottsförebyggaren är att växa upp i en trygg familj. Familjer som inte självständigt klarar av att ta hand om sina unga måste få stöd.

Polisen anser att socialtjänsten ska vara tillgänglig dygnet runt och barn- och ungdomspsykiatrin bör ha kapacitet att ta emot unga med psykisk sjukdom. I höstas visade också en rapport från Brå att av 15 000 personer som kan länkas till organiserad kriminalitet har ungefär hälften en psykiatrisk diagnos.

Sverige måste avväpna de kriminella och mycket, men inte allt, handlar om polisiära hårdhandskar. Politikerna borde ge Anders Thornberg och hans underordnade resurser och verktyg för att göra jobbet, men de måste också lyssna på polisens vädjan om sociala insatser.

Om de politiska partierna kan lägga försöken att vinna politiska poänger åt sidan så borde det vara möjligt att tillsammans hitta sätt för återupprätta tryggheten på gator och torg.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.