Får Filippa Reinfeldt bli välfärdskapitalist
När Moderaternas starke man i Västsverige - Johnny Magnusson - var med och godkände ett kontroversiellt avtal mellan regionen och SOS Alarm borde varningsklockorna ha ringt. Magnusson är inte bara ordförande i regionstyrelsen, han sitter dessutom i SOS bolagsstyrelse.
Som radioprogrammet Kaliber kunde berätta i går slog revisorerna ner på Magnussons dubbla roller. Det är sådant vi har revisorer till.
Ändå är det kanske inte mångsyssleriet som är det stora hotet mot politikens integritet. När ledande politiker avslutar sin karriär som konsulter eller välbetalda rådgivare uppstår lätt intressekonflikter.
Klivet rakt över
Ska en landstingspolitiker som Filippa Reinfeldt ta klivet rakt över till de välfärdskapitalister hennes politik har gynnat? Ska en före detta försvarsminister som Sten Tolgfors arbeta som vapenlobbyist, och ska en tidigare finansminister som Pär Nuder ge råd åt riskkapitalister?
Vilken information tar de med sig, och vilka kontakter? Och hur stor är risken att deras politiska beslut påverkas av tanken på en kommande och lönsam privat karriär?
Den tidigare näringsministern Sten Heckscher har haft uppdraget att utreda om det behövs karantänsbestämmelser för statens allra tyngsta beslutsfattare. I går lämnade han resultatet till civilminister Ardalan Shekarabi.
Anmäla jobb
Heckscher vill att ministrar och statssekreterare under ett år efter att de slutat ska anmäla nya jobb till en särskild nämnd. Finns det risk för intressekonflikter eller skadat förtroende kan nämnden bestämma om en karenstid på högst ett år.
En revisorsfunktion, skulle man kunna säga.
Det är inget dramatiskt förslag, men om det genomförs betyder det ändå att det politiska systemet erkänner det behövs regler för hur före detta politiker kan använda sin ställning. Och det är faktiskt väldigt hög tid.