Ulf Kristersson har inte mycket auktoritet kvar
Häpnadsväckande impopulär
Statsminister Ulf Kristersson inledde veckan med en bussturné. ”Ansträngning ska löna sig”, stod det på bussen.
Det tycker Jimmie Åkesson också. Eller ja, kanske snarare att partiets framgångar – de verkar komma utan större ansträngning – ska resultera i ministerposter. Och inte vilka som helst.
I SVT:s Agenda i söndags sade SD-ledaren att han siktar på statsministerposten. Partiet vill dessutom komma åt andra tunga uppdrag som Moderaterna har nu. Som utrikesministerposten.
Varför inte, menar Åkesson.
Ja, varför inte?
Skapat ett monster
Kristersson åkte själv till SD:s landsdagar i höstas och sa att samarbetet ”bara börjat”. Kristerssons stora bidrag till svensk politik kommer att vara att hans eget parti lämnade tronen som dominerande högerparti till SD. Då är det inte orimligt att de senare kräver utdelning.
Men Kristersson tycks inte förstå monstret han har skapat. Ingen av de andra partierna kan samla en regering, hävdar statsministern. Bara han.
Att Kristersson ens behöver säga det är ett svaghetstecken.
Vem tror överhuvudtaget på honom eller Moderaterna längre? 2018 sa Kristersson att han inte skulle regeringsförhandla eller regera med SD.
”Inte i något annat parti säger så många, så ofta, så horribla saker”, berättade han i sitt Almedalstal.
Kejsaren är naken
På samma sätt lovade han förintelseöverlevaren Hedi Fried att inte samarbeta med SD.
– Han bedyrade att han aldrig, aldrig kommer gå med på något samröre med SD. Han lät mycket övertygande. Vi skildes åt i god vänskap, berättade hon för Dagens Nyheter efter deras möte 2018.
Inte blev Kristerssons auktoritet starkare av uppgifterna om att anonyma KD-företrädare kan tänka sig att ingå i en regering tillsammans med S. I DN avfärdar han det som rykten som han inte tror ”ett ögonblick på”. Spel, spel, spel, säger han i SvD. På samma sätt avfärdade han Liberalernas beslut om röda linjer mot SD i höstas.
Det är också svaghetstecken. En statsminister som försöker rädda sin sjunkande regering gör det på bekostnad av sin auktoritet.
Alla ser att kejsaren är naken.
Kristersson är också häpnadsväckande impopulär. Statsministern brukar vara en av de mest omtyckta ministrarna. Men i Aftonbladets och Demoskops mätning är han på samma nivå som Anna Tenje och får sämre betyg än socialtjänstminister Camilla Waltersson-Grönvall. Den enda moderatministern med lägre förtroende är Parisa Liljestrand.
Det är oerhört.
Redo att ta över
Bilden på Moderaternas turnébuss var symboliskt förutsägande. Gunnar Strömmer och Elisabeth Svantesson tornar hotande upp sig bakom Kristersson; populära, på hugget och till synes redo att ta hans plats.
När en moderat partiordförande ensam tvingas kämpa för att framstå som högerns statsministerkandidat är nog slutet nära.