Europa gör samma misstag en gång till

Vi sitter i knät på Kina

Den tyske förbundskanslern Olaf Scholtz  och Storbritanniens premiärminister Rishi Sunak på Bali för G 20-möte.

Den tyske förbundskanslern Olaf Scholtz är i Asien igen, nu för G20 möte på Bali. Efter den senaste resan till Peking har han knappt hunnit hem för att byta kostym. Då var det många som protesterade mot hans möte med de kinesiska ledarna.

Det är klart att Scholtz kinaresa var kontroversiellt. Inte bara för att det jättelika landet utvecklats i en allt mer totalitär riktning eller för att de kinesiska anspråken på Taiwan är ett akut hot mot den internationella säkerheten.

Allt fler ställer sig också frågan hur beroende Europa blivit av jättelandet i öst. Och samtidigt har Scholtz drivit igenom en affär där kinesiska intressen fått köpa in sig i hamnen i Hamburg.

Till och med Scholz egen utrikesminister var tveksam till mötet i Peking. Annalena Baerbock är rädd att Tyskland är på väg att göra samma misstag som när man gjorde sig beroende av rysk energi.

Kinesernas inflytande handlar inte bara om billiga grejer på Biltemas hyllor, solpaneler eller ens insatsvaror till industrin. När det kommer till ny grön teknik håller Kina på att skaffa sig ett minst lika fast grepp om råvaruförsörjningen som det Ryssland haft om den tyska energisektorn.

Europas beroende av Kina berör också Sverige

Just därför berör frågan om Europas beroende av Kina också Sverige.
Många av de tekniker som håller på att ersätta de fossila förutsätter metaller och mineraler. Somliga beskriver det till och med som ett skifte, från olja och gas till metaller och mineraler.

Ingen kan blunda för gruvnäringens miljöpåverkan. Eller för de sociala utmaningarna. Alldeles för många gamla gruvsamhällen är idag ett övergivet hål i marken.

Vi pratar dessutom om ändliga resurser som behöver återvinnas, men under överskådlig tid räcker det inte. Produktionen av fossilfri energi, klimatsmarta transporter och en hel massa andra nya tekniker förutsätter tillgång till sällsynta jordartsmetaller, kobolt, grafit, litium och andra kritiska mineraler.

Idag importeras det mesta från Kina eller från till exempel afrikanska länder där kinesiska intressen vuxit sig starka. Oavsett vilket sker utvinningen utan hänsyn till vare sig miljö eller människor.

Europa behöver en produktion av kritiska mineraler, och Sverige är ett av de länder där det finns förutsättningar. Lokala intressen och miljövillkor måste respekteras, men vi behöver fler gruvor.

Vi kan inte ha mobiltelefoner eller vindkraftverk som ytterst är beroende av barnarbete i Kongo eller miljökatastrofer i Asien. Men det handlar också om säkerhetspolitik.

Den tyska utrikesministern Annalena Baerbock har rätt. Europa kan inte göra om misstaget att bli beroende av en totalitär regim för vår försörjning.
En gång räcker.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Följ ämnen i artikeln