500 000 som slipper våra svenska problem
Hit till Sverige är det förstås ingen idé att de ens försöker ta sig.
”Vi har och ska ha en restriktiv flyktingpolitik och inte ta på oss offerkoftan, nu får andra ta vid”, som förre inrikesminister Anders Ygeman (S) uttryckte saken i en intervju med ETC i veckan.
Inte för att rohingyas, heller, skulle kunna ta sig hit. Sveriges kan chilla. Sverige kan i godan ro debattera och invänta den ökända systemkollaps som ska komma, orsakad av att cirka 250 000 människor fått en chans till ett liv i Sverige åren 2014 och 2015. En chans. Sa jag att ännu ett barn som fått utvisningsbesked tog livet av sig i veckan? Visst, jag vet, jag vet. Det var inte ett svenskt barn. Vi kan ju inte rädda alla. Vitt skinn måste prioriteras eftersom vi har det så eländigt här. Överklassen behöver RUT-avdrag på livvakter för att skydda sig
Aung San Suu Kyi är en sopa. Den gulliga lilla tanten är ond. Hon fick Nobels fredspris 1991. Det gjordes en mysig Hollywoodfilm om henne.
Suu Kyi är svårt klämd, för all del. Hon har hittepå-titeln statskansler i Burma, det finns ett delvis folkvalt parlament och en president, hennes kompis Htin Kyaw, men i själva verket bestämmer som vanligt militären.
Inget av detta förlåter Aung San Suu Kyi. Hon hade kunnat stå upp för människovärde. Hon hade kunnat vara en moralisk superkraft. Men hon står på presskonferenser och för militärens och de buddistiska nationalisternas talan. Sin egen talan därmed. Hon pratar faktiskt som Donald Trump: Rapporterna om den groteska rasismen mot muslimska rohingyas i Burma är ”fake news”.
Det finns ingen skam kvar, ingenstans i världen.
Aung San Suu Kyi är en del av det nationalistiska maskineri som just nu ägnar sig åt etnisk rensning av det folk som man inte anser hör hemma i Burma.
Det som verkar ske nu är den slutgiltiga rensningen. De långt över 400 000 människor, just nu närmare 500 000 och fler väntas, som hittills tagit sig till Bangladesh är vanligtvis kvinnor och barn. Var männen befinner sig är oklart även för FN, Amnesty, Human Rights watch och journalister på plats.
Kanske är männen avrättade, kanske är de slavar. Sannolikt ligger de i enorma massgravar. Allt tyder på att ett folkmord pågår.
Att männen skulle ha det bättre än kvinnorna och barnen i de sjukdomsinfekterade flyktinglägren är inte troligt.
Men återigen: Ingen i Sverige behöver oroa sig. Här har vi en restriktiv flyktingpolitik och det är så långt borta, det där, Burma och Bangladesh.
Ingen av barnen kommer kunna komma hit till alla våra svenska problem. Möjligen kan vi tänka oss att swisha till 123 240 60 72.
Det lustiga som uppstår då, när jag öppnat appen och ska knappa in en summa, är att vilka siffror jag än väljer känns ynkliga.
Hur mycket har vi råd med? Vi ska lördagshandla på Ica Maxi också.
Följ Fredrik Virtanen på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande texter.