Vilken skurk kommer efter Vladimir Putin?

Har koncentrerat all makt i sina händer

Publicerad 2021-06-14

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det började i Genève november 1985. Ronald Reagan och Michail Gorbatjov slog sig ner framför brasan och började prata.

Utanför rådde kallt krig och tillsammans kunde de två världsledarna ha förintat hela mänskligheten flera gånger om. Det var deras första toppmöte och ingen av dem kunde nog ha gissat att bara några år senare hade Berlinmuren fallit, Moskva upplevt en kupp och Sovjetunionen upplösts.
Att se in i framtiden är väldigt svårt.

Men det finns något ödesmättat i att Joe Biden och Vladimir Putin har valt just Genève för det första toppmötet dem emellan som presidenter. Det äger rum på onsdag i slottet Villa La Grange.

Inga konsekvenser

Putin leder ett betydligt mindre land än Gorbatjov gjorde. Även Warszawapakten är upplöst och de flesta av Sovjets satellitstater har slitit sig och blivit fria. Men Putin spelar en relativt svag hand väl. Främst eftersom han ständigt överraskar och gärna använder militära medel för att nå politiska mål.

Dessutom verkar det aldrig bli några verkligt negativa konsekvenser för Ryssland. Detta trots att man på senare år bland annat invaderat Ukraina, hackat USA:s presidentval, försökt mörda oppositionsledaren Alexej Navalny, använt ett militärt nervgift i Salisbury i Storbritannien och sprängt ett ammunitionsförråd i Tjeckien.

Realpolitik

Kommer detta att ändras med Joe Biden som amerikansk president?

Retoriskt ja, men realpolitiskt är det nog mer tveksamt. Relationerna är redan bottenfrusna. Och några verkligt kostsamma motåtgärder mot Ryssland finns nog inte i korten.

Men lärdomen från 1985 är viktig. Då var världen stabil och förutsägbar. Det kalla krigets dramaturgi var grundligt inpräntad hos alla aktörer. Så här i efterhand kan vi se tecknen på förändring.

Solidaritet

I Polen hade fackföreningen Solidaritet bildats 1980 med Lech Wałęsa som ledare och efter Leonid Brezjnevs död 1982 hann Sovjetunionen avverka både Jurij Andropov och Konstantin Tjernenko innan Gorbatjov utsågs 1985.

Båda dog på posten. Kommunistpartiet ledning var minst sagt till åren komna.
Men även idag överdriver vi sannolikt hur stabilt läget är. De senaste årens utveckling i Ukraina och Belarus visar hur Moskvas makt tunnas ut allt mer. De många utrikespolitiska äventyren från Putin kan även tolkas som ett sätt att väga upp en alltsvagare ställning på hemmaplan.

Vladimir Putin fyller dessutom själv snart 70 år och även om han ändrat i konstitutionen så bör vi nog räkna med att frågan om efterträdare kommer att bli all mer aktuell under de närmaste tio åren.

Maktkoncentration

Eftersom all makt är koncentrerad i Putins händer finns inget ordnat system för tronskifte. Alla landets institutioner, myndigheter, valen, det styrande partiet, media och civilsamhälle är urholkade. På många sätt är Putin staten, precis som Tsaren en gång var i det kejserliga Ryssland.

En maktstrid i Kreml skulle kunna sluta riktigt illa.

När Michail Gorbatjov började släppa på förtrycket slutade det med ett kuppförsök från det gamla gardets män och med att hela landet till slut upplöstes.

Tiden rinner ut

Vad som händer den dag Vladimir Putin dör eller börjar förlora sin maktställning vet vi inte, men nya utrikespolitiska äventyr är nog en lågoddsare.

Vi är inte där än så vi har ännu tid att förbereda oss. Vi kan fortfarande höja vår tröskel mot ett angrepp eller en säkerhetspolitisk kris i vårt närområde.
Och vi bör nog räkna med att läget i vår omvärld snabbt kan bli betydligt sämre än vi har räknat med i vår nuvarande försvarsplanering. Just nu ligger stora utgifter, som satsningen på Marinen, någonstans efter nästa försvarsbeslut.

Men har vi verkligen den tiden?

Sanningen är tyvärr att vi idag vet lika lite om framtiden som de visste 1985. Och att utvecklingen de senaste åren har gått åt fel håll.