Handel med gravida barn på EU:s inre marknad

En mörk del av Europa många blundar inför

En person som ber om pengar.

Idag meddelade polisen att tre flickor, 12, 14 och 16 år gamla, från Centraleuropa har omhändertagits av socialtjänsten för tiggeri. De två äldre barnen är gravida, 16-åringen hade kommit till Sverige med sin make och 14-åringens blivande man finns kvar i hemlandet.

Flickorna hittades i samband med en internationell polisinsats mot människohandel där 17 EU-länder deltog. Meningen är att skydda barn från att exploateras i kriminella syften. 175 personer greps i insatsen varav hälften är minderåriga. Kopplingen tiggeri och människohandel är inte ny, det finns flera fall och domar på området. Som vanligt är kvinnor och barn mest utsatta och förutom att sitta på gatan och be om pengar tvingas de i vissa fall också att sälja sina kroppar.

Samtidigt som de flesta svenskar firar efterlängtad semester i sommarsolen pågår alltså en handel med gravida barn på en mörk del av EU:s inre marknad. Barn som dessutom ibland är gifta trots att majoriteten av världens länder har en minimiålder på 18 år för giftermål. Det här är ett vidrigt parallellsamhälle i det dolda som inte är värdigt vare sig Sverige eller resten av EU.

Tiggeri är sedan flera år en del av gatubilden i svenska städer och de som ber om pengar är ofta romer från Rumänien och Bulgarien. Roten till deras fattigdom är en omfattande diskriminering som länge gjort möjligheterna till egen försörjning små. Sverige är inget undantag.

Debatten om hur vi får ett stopp på utsattheten har länge varit hätsk och kommuner agerar olika. En del har lokala tiggeriförbud medan andra erbjuder sängplats, mat och hemresa. Utsatta människor hamnar i kläm mellan olika system samtidigt som den fria rörligheten inom EU bygger på egen försörjning. Men tiggeri är inte en kommunal fråga, det är en företeelse som började i spåren efter EU-inträdet och därför måste få ett slut på EU-nivå.

Handeln med kvinnor och barn bryr sig inte om landsgränser, därför är internationellt samarbete till stor hjälp.

Frågan är dock om man kan vara medlem i EU när man låter sina egna medborgare leva i svår fattigdom och diskriminering. Grundläggande mänskliga rättigheter måste följas för att kvala in som medlemsstat och det är högst tveksamt om Rumänien och Bulgarien lever upp till det nu. De måste börja ta fullt ansvar för den här utsatta gruppen och sker ingen snar förbättring borde det bli tack och adjö.

Sverige har 21 EU-parlamentariker och en kommissionär, vem av dem tar ledartröjan för att på riktigt ställa Rumänien och Bulgarien mot väggen?