Han snackar i nattmössan

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

12 mars 2012 Ungdomslöner

Jan Björklund vill att ungdomar under 23 år bara ska tjäna tre fjärdedelar av normal ingångslön. Han tycker dessutom att kommunerna, eller i alla fall de 100 största, ska gå före och ­genomföra systemet genom ­avtal.

Björklund hoppas att det ska sänka ungdomsarbetslösheten.

Det är en så korkad idé att den faktiskt bara kan vara folk­partistisk. Ingen annanstans

i svensk politik kan man hitta den upplåsta självgodhet som är så typisk för partiet.

Sänkt lönerna drastiskt

Svenska politiker lägger sig inte i lönebildningen. Det är den grundläggande regeln, och även om det kan finnas undantag brukar den respekteras.

Att – som Folkpartiet – proklamera att ingångslönerna ska sänkas med en fjärdedel strider direkt mot hela den svenska ­arbetsmarknadsmodellen. Och kanske är det inte så konstigt.

Vi lever i tider där IMF och EU tvingat Grekland att sänka minimilönerna med 25 procent, och minimilönerna för unga med ytterligare tio procent. Regler för att kunna sänka ­löner har varit återkommande inslag i det senaste årets krisprogram.

Mer tro än fakta

Med tanke på Folkpartiets okritiska vurm för allt som har med EU att göra borde vi kanske inte bli förvånade över att Björklund nu vill sänka ungdomslönerna.

Det går bara inte att begripa hur han har tänkt sig att det ska gå till. Lönerna för ungdomar som anställs i kommunerna sätts inte av folkpartistiska kommunalpolitiker. De sätts

i förhandlingar mellan arbetsgivarna i Sveriges Kommuner och Landsting och facken, framför allt Kommunalarbetare­förbundet.

Att Kommunal, som för mindre än tio år sedan genomförde en stor konflikt för att ­höja ingångslönerna, skulle ­säga ja och amen till Björklund är svårt att tro. Att de skulle tillåta lokala uppgörelser som urholkar det centrala avtalet är omöjligt.

Att sänkta ingångslöner i sig skulle minska arbetslösheten är dessutom mer folkpartistisk tro än riktiga fakta.

Folkpartiledaren pratar helt enkelt i nattmössan.

Arbetslösheten bland unga kräver andra åtgärder. De viktigaste gäller skolan. Utslagningen måste minska, och Björklunds recept har hittills fått motsatt effekt.

Resonera med en vägg

Också arbetslivet måste ­erbjuda möjligheter för unga att komma in, kanske i ett slags färdigutbildning. Fler branscher borde diskutera introduktionsplatser; utöver ordinarie personalstat, med utbildningsinslag och kanske under handledning.

På de villkoren kan säkert ­flera fack tänka sig en allvarlig diskussion om lönevillkoren.

Att prata med folkparti­ledaren framstår däremot som att resonera med en vägg.