Dags för alla kränkta män att flytta på sig

"Det är ingen som hindrat kvinnor att gå upp i talarstolen"

Riksdagen har aldrig varit jämställd. Särskilt inte mätt i talartid.

"Jag är folkvald och jag har min rätt att prata hur mycket eller lite jag vill". Orden är Håkan Johanssons, Moderaternas gruppledare i Piteås kommunfullmäktige.

Det handlar om att Vänsterpartiet har fört statistik över talartiden under kommunfullmäktiges sammanträden. För medan det är jämställt i representationen – fullmäktige består av 26 män och 25 kvinnor – har män tagit betydligt större plats.

Till Piteå-Tidningen berättar Håkan Johansson att han är kränkt och provocerad. Han känner sig övervakad.

Identitespolitik som ska bort

Och han är inte ensam i sin kränkthet. Sverigedemokraten Magnus Häggblad svarar i samma artikel att "Denna typ av identitetspolitik är det första som kommer att skalas av om jag får inflytande".

Att jämställdhet – en angelägenhet för minst halva befolkningen – förlöjligas på det här sättet är inget nytt.

I den statistiska mätningen bad han att få bli klassad som "rosa attackhelikopter" som kön.

"Det är ingen som har hindrat kvinnor från att gå upp i talarstolen", som Johansson säger. Problemet läggs bekvämt tillbaka på kvinnorna själva. Samma argumentation används som ofta framförs när löneskillnader påtalas. Det är väl bara att förhandla en bättre lön?

Efter 100 års kamp – när ska 100 procent politisk jämställdhet bli en självklarhet?

Det hela är ett skolboksexempel på de genom åren så väl använda härskarteknikerna. Att håna och förminska alla som försöker belysa ojämställdhet.

Men det handlar också om att blunda för strukturerna.

Tragiskt nog har vi alltså inte kommit längre än såhär. För trots att Sverige är ett av världens mest jämställda länder och har en feministisk regering, har den politiska representationen aldrig varit jämn mellan kvinnor och män. I senaste riksdagsvalet var 54 procent män och sett till politiska ledarpositioner är det ännu mer ojämnt.

Från 2014 minskade antalet kvinnliga kommunordföranden från 108 till 93 av totalt 290 och 57 kommuner har alltid styrts av en man.

100 år av jämställdhet

Det finns beprövade sätt att öka jämställdheten, i politiken men också på arbetsplatser och föreningar. Ett sådant är att åskådliggöra hur ojämnt det många gånger är. Det finns gott om studier som pekar på att vi ofta inte reagerar när män tar mer plats, vi är ju så vana.

Men när talartid mäts, blir skevheten tydlig. Och bara då kan något göras. En lösning som kan användas är varvade talarlistor, så att män och kvinnor turas om vid talarstolen.

Också i riksdagen genomförs mätningar av samma slag som i Piteå. Och visst kan man hävda att det är onödigt. Men när statistiken visar att riksdagskvinnorna endast hade 38 procent av den totala talartiden, då blir behovet av mätningen väldigt tydlig.

I år firar vi 100 år av demokrati i Sverige. Men visst borde vi ha kommit längre än såhär. För hur kan landets kvinnor fortfarande banka på samma dörrar och hoppas på att bli insläppta.

Efter 100 års kamp – när ska 100 procent politisk jämställdhet bli en självklarhet?