Björn Söders hjärnsläpp hotar svensk demokrati
Sverigedemokraternas syn har inte med Sverige att göra
För en vecka sedan kunde Expo avslöja att sverigedemokraten Björn Söder vill dra in statens stöd till organisationen Civil Rights Defenders. Det som fått det att brinna för Björn Söder är människorättsorganisationens kritik mot Tidöavtalet. Och reflexen är alltså dra in "bidragen".
Så gör man i Ryssland. Det borde få håret att resa sig på alla som vill se ett öppet Sverige där åsikter kan brytas. Ändå passerade Söders utbrott utan större reaktioner. Kanske har vi vant oss vid att han häver ur sig konstiga saker.
Inget enskilt haveri
Problemet är att Söders utspel inte är ett enskilt haveri. Tvärt om, den person som valts att leda den svenska delegationen till organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, är nog ganska representativ för sitt parti.
I förra veckan kunde Naturskyddsföreningen berätta ännu en absurd historia. Personal på Sverigedemokraternas riksdagskansli hade hört av sig. I kort sammanfattning kan man säga att SD ville ha en lista på vilka personer som bidragit till föreningens verksamhet, undantaget det som "omfattas av sekretess".
Bakgrunden är att också Naturskyddsföreningen haft kritik mot Tidöavtalet. Även om SD:s kommunikationsavdelning förnekar det, är det förstås ett hot.
Inget Sd har med att göra
Naturskyddsföreningen är inte en myndighet. Och organisationen är inte ett politiskt parti. Det är en frivillig sammanslutning av människor som är engagerade i miljön och klimatet. Vilka som bidrar med pengar har Sverigedemokraterna inte med att göra. Begäran visar att de som arbetar åt Sverigedemokraterna inte alls förstår vad civilsamhället är.
Det avspeglar sig också i själva Tidöavtalet. Folkbildningen i självständiga studieförbund och på folkhögskolor är en juvel i den svenska demokratin. En förutsättning har varit att organisationerna själva tar ansvar. Och att staten håller armlängds lucka.
Mänskliga relationer och mångfald
Visst innebär det att pengar någon gång har missbrukats, men framför allt släpper det lös kreativitet och skapat förutsättning för människor att möta kultur och bildning. Folkbildningen producerar mänskliga relationer och mångfald.
Nu vill partierna bakom slottsuppgörelsen låta statliga tjänstemän, och i förlängningen politiker, ta över stödet till folkbildningen.
Mönstret går igen. De många rösterna ska ersättas av en. Frivilligt samarbete ska ersättas av kontroll. Och kritik ska slås ner.
Sverigedemokraterns syn på demokrati har faktiskt ganska lite med Sverige att göra.