Du räddade liv – varför skämmas, Löfven?
”Vi har lagt om flyktingpolitiken som blev ohållbar under de borgerliga åren.” Va?
Stopp här nu.
Så var det inte, statsminister Stefan Löfven (S).
Men den där snurriga meningen säger fruktansvärt mycket om hur vi mår, när vi ska skämmas för något gott.
Såhär var det (även om det går att börja historien ännu tidigare, med Göran Perssons utlänningslag): Regeringen Reinfeldt (M, L, C, KD) gjorde en överenskommelse med Miljöpartiet om Sveriges flyktingmottagning.
Inget parti hade egentligen några invändningar mot den, förutom Sverigedemokraterna förstås. Även när Sverige bara tog emot 2 000 asylsökande var det 2 000 för mycket för ett rasistiskt parti. Inga konstigheter där.
Sedan, kring slutet av 2014, öppnade västra balkanrutten och det började välla in behövande, särskilt sommaren 2015 när Medelhavet förvandlades till en kyrkogård, minns någon? Den 2 september flöt treåriga Alan Kurdi i land död vilket förevigades på en nyhetsbild som för ett ögonblick öppnade om inte hjärtan så åtminstone plånböcker.
Den 6 september stod statsminister Stefan Löfven på ”Refugees welcome”-demonstrationen på Medborgarplatsen i Stockholm och höll ett passionerat tal med budskapet:
– Mitt Europa bygger inte murar, vi hjälps åt!
Det var fint.
Det var ansvarstagande.
Det var humanism.
Det var Sverige.
Det var globalism.
Men Europa hade redan börjat slå upp murarna och det gjorde Stefan Löfven till sist också, den 23 oktober. Då sattes mottagandet till en, som det heter, ”rimligare” nivå. Jag förstår beslutet, jag är ingen hippie. Läget var pressat, uppskruvat, infekterat och polariserat, skränhögern hade populistpanik och gapade om systemkollaps, humanism ställdes mot nationalism.
Till sist var det nödvändigt för regeringen att stänga gränsen. Annars hade högern aldrig slutat växa. Svenska folket hade fått nog. Fredagens rödvin var väsentligare än döden i Medelhavet.
Det är en skam vi får leva med.
Men det här? Skäms, statsministern. För vad du borde vara stolt över.
Att Stefan Löfven nu levererar denna retoriska piruett är beklämmande.
Såhär borde det vara:
1. Sverige ska vara stolta över att vi 2015 räddade 163 000 människor.
2. Det var Socialdemokraterna som, främst eftersom MP vägrade vika ner sig, höll dörrarna öppna mycket längre än högern ville. Möjligen kan de få äran att dela på ”skulden” för att ha räddat dessa liv. Moderaterna har ju skyllt detta fina på Fredrik Reinfeldt, för att ta avstånd från honom.
Så varför gör då Stefan Löfven detta surrealistiska uttalande?
För att det är auktoritära tider.
Det politiska spektrat har inte bara skjutits åt höger utan även nedåt mot Sverigedemokraterna.
Löfvens uttalande kan bara betyda att valrörelsen kommer handla orimligt mycket om integration och hög arbetslöshet bland utlandsfödda.
Då vill ingen sitta med Svarte Petter, som egentligen är en guldmedalj.
Följ Fredrik Virtanen på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande texter.