Arbetarna kommer avgöra valet 2022
︎ Höjda pensioner ︎ En sjätte semestervecka ︎ En storsatsning på äldrevården
Jag hamnade i Västertorp häromdagen. Det är platsen där jag växte upp, en förort söder om Söder i Stockholm. Det var jobbet som drog mig dit och när det var avslutat hade jag ett par timmar att slå ihjäl så jag gick in på en kinakrog och beställde in mat och en öl.
Vid ett par andra bord satt människor som jag svagt kände igen från min uppväxt. Västertorp är en fin plats. Många stannar kvar. Det var svinkallt ute. Jag åt av den goda yakinikun och beställde in en öl till.
På något sätt gjorde snön, ljuset från torget där mormor och morfar bott, tre våningar ovanför Friwacos radio- och tv-affär, att jag förflyttades till vintern 1987. Det var också en smällkall vinter med mycket snö. Pappa och de andra gubbarna på vår gata fick skotta trapporna hela vintern efter jobbet eftersom kommunen beslutat att sluta skotta upp till Snöskostigen.
Min farsas tilltro till socialdemokratin fick en törn då. ”Det finns ingen lojalitet kvar”, brukade han säga. Men han fortsatte rösta rött.
Anledningen till att min pappa och miljoner andra knegare i vårt land fortsatt rösta på Socialdemokraterna är att klasskänslan så kompakt varit knuten till socialdemokratin.
Guldreserven av klassmedveten arbetarklass håller på att försvinna
Ekonom-historikern Erik Bengtsson visar i boken "Världens jämlikaste land?” hur både omfördelningspolitiken och klassröstningen berodde på den starka fackliga och politiska organiseringen av arbetarklassen i Sverige. En stor majoritet av arbetarväljarna röstade på Socialdemokraterna i val efter val eftersom det var ett parti som slogs för dem.
I riksdagsvalet 2014 röstade hälften av LO-medlemmarna på Socialdemokraterna. 2018 blev SD och borgarna för första gången tillsammans större än S i LO-leden. I vissa mätningar är SD numera det stora arbetarpartiet.
Jag tror inte den socialdemokratiska ledningen fattar hur allvarligt detta är. Guldreserven av klassmedveten arbetarklass håller på att försvinna. I decennier har socialdemokratin levt på gamla meriter, och tagit ”sitt folk” för givna.
De band som byggdes när partiet gjorde det som stod i partiprogrammet håller nu på att slitas av.
Är Socialdemokraternas enda valtaktik att skrämmas med SD är jag rädd att det inte räcker. Arbetarväljarna förtjänar faktiskt att deras parti ger dem en riktig reform. Höjda pensioner? En sjätte semestervecka? En storsatsning på äldrevården?
I veckan avslöjades hur SMS-kontakten mellan finansministern och VD:n för Svenskt näringsliv gått kring olika miljardstöd till näringslivet. Det fick mig att tänka på en person som beställer hämtmat, fast det var skattelättnader för storindustrin som beställdes.
Tänk om S-statsråden kände och visade samma hemtama lojalitet till de egna väljarna som man gör med bolagspamparna.
Två damer vid bordet intill pratar pensioner och billig hudsalva och sippar på ett glas rosévin. Vart de lutar kan mycket väl avgöra nästa val. Jag önskar inget hellre än att Socialdemokraterna gjorde allt för att förtjäna deras röster en gång till.