Regeringen offrar de svagaste barnen
Det borde ha handlat om rätten till ett anständigt liv.
Regeringen kunde ha valt att satsa på barnen med svåra funktionsnedsättningar. Barnminister Åsa Regnér kunde ha tillsatt en utredning som tog reda på vad just dessa barn behöver för att kunna leva så bra liv som möjligt.
Men i stället beställde hon en nedskärningsutredning.
Sedan började hon prata om assistansfusk och företagsvinster, hon tog hjälp av Försäkringskassan - regeringens ständiga hantlangare - som spädde på bilden av assistansen som värsta fuskbranschen.
Vill sänka standarden
Här ska vi givetvis tillägga att det visst förekommer fusk inom assistansen, det gör det inom alla branscher, till och med storföretagen skattefuskar i det här landet.
Frågan är varför just de funktionsnedsatta ska utredas mer än andra?
Förre folkpartiledaren och socialministern Bengt Westerberg har gått igenom regeringens direktiv till nedskärningsutredningen och han menar att regeringen egentligen vill sänka standarden för assistansanvändarna. Så är det säkert, vi ser ju att regeringen redan tjuvstartat sin besparingskampanj. Aldrig tidigare har så många funktionshindrade fått nobben från Försäkringskassan.
Bara en av sju som söker assistansersättning får den beviljad. Det är den lägsta siffran sedan assistansersättningen infördes för över tjugo år sedan.
Föräldrarnas ansvar
Försäkringskassan har analyserat vilka grupper som fått avslag och det är framför allt människor med psykiska funktionsnedsättningar och barn.
Försäkringskassans Marie Axelsson förklarar för Ekot:
– Barnens behov tillgodoses av det föräldraansvar som alla föräldrar har.
Det kan låta självklart, men det är skillnad på att ta hand om en femåring som kan äta själv och en femåring som inte kan andas själv, som behöver övervakning dygnet runt. Föräldrar som aldrig får sova slutar förr eller senare jobba.
Åsa Regnérs besparingsprogram har i själva verket blivit samma sorgliga kvinnofälla som den var förr i tiden då mammorna fick viga sina liv åt de funktionshindrade barnen.
När samhället sviker
Marie Axelsson pratar om Försäkringskassans hårda regler. Hon hänvisar de funktionsnedsatta till "andra instanser" och då menar hon att kommunerna kan bidra med några timmars assistans eller lite hemtjänst.
Resultatet blir detsamma. Det blir mammorna och de anhöriga som får gå ner i tid eller sluta jobba, som får ta över när samhället minskar stödet.
Åsa Regnér har ofta sagt att det behövs mer träffsäkra insatser. Hon vill ha alternativ och när samhället sviker och föräldrarna tröttnar, då återstår bara institutioner. Är det dit Åsa Regnér vill med sin besparingsutredning?
Vill hon samla alla funktionsvariationer under ett och samma tak, ja då kommer allt att bli precis som förr igen.