Spruckna underliv ska inte vara tabu
I Sverige har vi ingen aning om hur många kvinnor som lider av förlossningsskador. Det saknas en nationell kartläggning och forskningen är bristfällig i landet som annars räknar och mäter allt.
I måndags sände P1 radiodokumentären "Sprucket Liv". Linda som medverkar berättar att hon blev så uttänjd i samband med sin andra förlossning att hon inte längre känner något när hon har sex. Ändå upplever hon att ingen inom vården tar hennes besvär på allvar. Istället får hon höra att det ser fint ut och att det inte är några problem.
Åtta av tio
Vården registrerar främst de grövsta förlossningsskadorna, grad tre och fyra. 2014 fick tre procent av nyblivna mammorna bristningar som gick upp till ändtarmen. Men många kvinnor går igenom hela livet med oupptäckta och obehandlade skador. Därför är mörkertalet stort.
Den absoluta majoriteten kvinnor drabbas av andra gradens bristningar i underlivet och mellangården. Så många som åtta av tio förstföderskor får någon form av sprickor som kan leda till besvär om de inte åtgärdas och sys på ett korrekt sätt i samband med förlossningen.
"För lite utforskad"
Och det är här som vården fallerar. När barnet väl kommit till världen har kvinnan släppts vind för våg. Om kvinnan inte haft den värsta sortens bristning har vården inte tagit hand om henne.
Så varför vet vi så lite om något som är så vanligt hos så många? Eva Uustal är forskare och överläkare på kvinnokliniken i Linköping och hon menar att det i grunden handlar om bristen på kunskap om kvinnans sexualitet och anatomi. Hur kvinnans underliv fungerar efter en förlossning är för lite utforskad.
Det i sin tur leder till att vården inte har tydliga riktlinjer för vad de ska titta efter och hur de ska sy för bästa resultat.
Tabubelagt
För två år sedan valde en kvinna som heter Anna-Karin Eriksson att berätta öppet om sina förlossningsbesvär i ett uppmärksammat blogginlägg. Hundratals kvinnor kommenterade och fyllde på med egna erfarenheter om hur det är att inte kunna ha sex, att inte kunna kissa och bajsa normalt, ämnen som tidigare ansetts vara tabubelagda.
Linda, i dokumentären "Sprucket Liv", berättar att det var dessa skildringar som fick henne att inse att hon inte är ensam och att problemet är jättestort.
Sjukhusen har börjat förstå att även mindre bristningar i underlivet gör att många kvinnor lider. Nu har även politikerna börjat vakna till liv.
Den rödgröna regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga vilka kunskapsbehov som finns. Staten kommer tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, att fördela pengar till landstingen för att förbättra förlossningsvården.
Det är en bra början. Vården borde inte sluta med att barnet föds.