Högern vill prata mer om muslimer, inte matpriser
Vi behöver hålla ihop i vårt lilla land
En sak som Tidölaget inte vill prata om är MC-gängens nätverk inom politiken. I serien ”MC-gängens politiker” har Expressen systematiskt berättat om en dold undre värld med kopplingar till Sverigedemokraterna.
I veckan avgick ännu en SD-politiker, denna gång Thomas Berntsson i Svenljunga, som uttryckt sympatier för Hells Angels supporterklubb Red Devils.
En annan som avslöjades var Jimmy Forsell, SD-politiker i socialnämnden i Bollnäs, som berättat för polisen att han i fem år var medlem i Hells Angels supportergäng Red & White Crew. När Expressen konfronterar honom så nekar han till vad han sagt i polisförhör.
En tredje är Jim Andersson, SD-politiker i Region Uppsala, som är med i White Knights, också med koppling till Hells Angels.
Justitieminister Gunnar Strömmer (M) mumlar saker som att SD med ”full kraft” bör ”gå till botten” med MC-kopplingarna men han gör inget.
När Jimmie Åkesson hade bröllopsfest för inte så länge sedan var mängder av ledande Sverigedemokrater på plats tillsammans med MC-gänget Comanches president Robert Hedarv. Även vice statsminister Ebba Busch var på plats och festade loss.
Läser man Expressens granskning blir mönstret tydligt, det är svängdörrar mellan SD och MC-gängen på många orter i Sverige. SD är i praktiken MC-gängens politiska gren.
Detta borde oroa Justitiedepartementet, MC-gängens våldskapital är stort och de är en viktig del av den undre världens blodomlopp. Med kopplingar till narkotika, vapen och grova våldsdåd.
Men intresset från Tidö att agera är i princip obefintligt. Samtidigt tickar Expressens granskning på. Jag räknar i skrivande stund till åtta avslöjade SD-politiker på bara två veckor men jag kan ha missat någon.
I veckan kallade arbetsmarknadsminister Mats Persson till sig en expertgrupp för att titta på frågan om islamister. Syftet är att kleta ”islamism” på Socialdemokraterna. Vilka vatten han vill fiska i är uppenbart.
Bakgrunden är en fransk rapport, som Sveriges Radios ”Ekot” var först med att berätta om, som kartlagt det Muslimska brödraskapet i Frankrike. I rapporten nämns, utan några källor, att brödraskapet har framgångar även i Sverige.
Detta beror på den ”...stora toleransen mot svensk mångkulturpolitik och de goda relationerna mellan rörelsen och lokala politiska partier, i synnerhet det svenska socialdemokratiska partiet.”
Det låter som ett eko från det hörn av svensk debatt som länge påstått detta. Att Sverige islamiseras och saker styrs i det fördolda av muslimska grupper.
Skillnaden i engagemang hos regeringen är spännande. Viljan att använda statliga verktyg, lagar, skatter, utredningar och ”expertgrupper” för att försöka ge sig på oppositionen är onekligen stor.
Det är inte svårt att förklara vad som händer.
Regeringen har panik över sina opinionssiffror. Både Liberalerna och Kristdemokraterna riskerar att åka ur riksdagen och Moderaterna är mindre än hälften så stora som Socialdemokraterna.
Folk har betydligt större förtroende för Magdalena Andersson än Ulf Kristersson. När DN i veckan frågade väljare om partiledarnas karaktär syns ett intressant mönster.
Magdalena Andersson är starkast som ledare och även kunnigast. Jimmie Åkesson skickligast på att förklara sin politik. Och Ulf Kristersson är inte bäst på något alls.
– Väljarna är osäkra på vem av Kristersson och Åkesson som egentligen håller i taktpinnen. Alla ser att Kristersson är begränsad i sitt handlingsutrymme som politisk ledare. Han blir vingklippt, kommenterar statsvetaren Jenny Madestam.
Även i sakfrågorna har regeringen en brant uppförsbacke.
Matpriserna har stigit dramatiskt, utan att Tidöpartierna gjort nästan någonting. Detta efter en valrörelse då Ebba Busch viftade med en falukorv och Elisabeth Svantesson pratade om att det ”är dyrt att vara svensk”.
Det är dyrare idag.
Arbetslösheten har stigit till rekordnivåer. Drygt 500 000 svenskar är arbetslösa. Tillväxten ligger i EU:s bottenskikt, byggandet har avstannat, konkurserna slår rekord och svenskarnas skulder hos Kronofogden ökar.
Det går – sammanfattningsvis – fullständigt åt pipsvängen.
Regeringen har samtidigt minskat tryggheten vid sjukdom och arbetslöshet. Ökat kostnaden för mediciner. Gjort det dyrare för unga att gå till tandläkaren och dragit ner på stödet till utsatta barnfamiljer. Och så har de sänkt skatten för de med högst inkomster, naturligtvis.
Det finns alltså en hel del att prata om. Som att skjutningarna fortsätter, klimatpolitiken i princip har lagts ner och att tågen inte fungerar.
Men regeringen vill alltså prata om... muslimer.
De vill byta ämne.
Så säger M, KD och L naturligtvis inte rakt ut, de använder ord som ”islamist”, ”brödraskap” osv. Det lurar självklart ingen och SD kör på som vanligt, med ännu mer vind i seglen. Att döma av debattklimatet på nätet har de även startat sin trollfabrik igen.
Och någon i regeringskansliet måste alltså ha dragit slutsatsen att detta, det är en valvinnare. Prata inte om matpriser, gör muslimer till en valfråga.
Ställ ”vi” mot ”dom”.
Jag vill inte låta cynisk. Men som politik betraktat är detta spel bland det mer obehagliga jag sett.
Den 6 juni är vår nationaldag. Jag hade, kanske naivt, hoppas på ett budskap om enighet från regeringen.
För tiden vi lever i kräver sammanhållning. Att alla svenskar, oavsett religion eller politik, gemensamt tar ansvar för att hålla oss trygga i en allt farligare och obehagligare omvärld. Att alla är välkomna i det arbetet.
Det vore ett budskap att samlas kring. Men i stället får vi denna eviga splittring och polarisering.
Vi behöver hålla ihop i vårt lilla land. Och vi skulle behöva en regering som förstår det.
