Studenter svälter när CSN inte räcker till
Studenterna i Stockholm går 2700 kronor i back – varje månad
När jag läser DN:s Paris-reportage blir jag påmind om något jag glömt bort att jag är tacksam för. Och det är den Centrala studiestödsnämnden, alltså CSN.
I reportaget beskriver reportern hur köerna till matutdelningen – en kasse fylld med mat för en vecka – blir allt längre. De som köar är studenter. Tom Malard, 18 år, är en av dem. Han bor på 16 kvadrat och har en hyra på 600 euro.
Trots landets studie- samt bostadsbidrag, så klarar inte Malard sig utan matkassen. Dessutom behöver hans föräldrar skjuta till 200 euro varje månad för att han ska gå runt. Malard är inte ensam om det ödet – idag lever en femtedel av alla fransmän mellan 18-29 år under fattigdomsgränsen.
I Sverige är situationen lite bättre. Det har vi framförallt CSN att tacka för. Men frågan är hur länge till stödet räcker?
Nu larmar nämligen studentkårerna om att elever hoppar av skolan, då de inte har råd med de ökade omkostnaderna. Enligt Stockholms studentkårer (SSCO) går studenterna i huvudstaden back. Med hela 2 700 kronor i månaden.
Studerar man på heltid i Sverige, tar både bidrag och lån, får man efter årsskiftet ut 3 013 kronor per vecka. På en månad blir det 12 052 kronor. Och då har regeringen ändå skjutit till en extra tusenlapp till följd av inflationen.
Men det räcker inte.
För en vuxen person är i dag existensminimum 5 158 kronor i månaden. Det är efter att alla boendekostnader betalats. Om man drar av den summan från dagens CSN-bidrag och lån återstår endast 6 894 kronor.
Det blir svårt för en student att då få några pengar kvar efter att hyran betalats – om de ens räcker till det. Att spara ihop en mindre buffert för oförutsedda kostnader finns inte ens på kartan.
Vill man inte vända på varenda slant, eller bo hemma hos mamma, är ett extrajobb ett nödvändigt ont. Det är något som cirka en tredjedel av Sveriges studenter har i dag.
Men där får man se upp! Man får inte tjäna för mycket, eftersom det då finns risk att man överstiger fribeloppet och blir återbetalningsskyldig.
Suck. Vem sjunger nu om studentens lyckliga dagar?
Det är svårt att göra rätt som studerande i dessa tider. Och det är synd. Att staten med hjälp av bidrag och lån möjliggör att fler svenskar kan studera vidare är ju något bra. Det har gjort oss smartare som nation. Istället för (föräldrarnas) inkomst, har det varit kompetens som avgör vem som kommit in på utbildningen.
Och just därför är jag i grund och botten så tacksam för att CSN finns. Jag är tacksam för att jag får bo i ett land där studier prioriteras och värderas till den grad att staten vill hjälpa till. Hela idén luktar välfärd och intellekt.
Men nu börjar den lukten avta, för Sverige har halkat efter.
Hur ska välfärdstaten kunna fortsätta investera i kompetens och utveckling när svenska studentbudgetar ligger så nära existensminimum? Hur kan man säga att man investerar i framtiden när kårerna larmar om studenter som hoppar av utbildningen på grund av att de inte har råd?
Ja, Sverige må vara bättre än Frankrike på att ge stöd till sina studenter, men det innebär inte att det vi har nu är tillräckligt bra. 2 700 kronor back i månaden är inte ett gott betyg.
Svenska studenter, och Sverige, förtjänar bättre.