Lägre inflation – facken drar en suck av lättnad
Tar många år att ta tillbaka reallönen
När SCB i måndags presenterade inflationssiffrorna för april var det många som drog en suck av lättnad. Finansminister Elisabeth Svantesson förstås. Riksbankschef Erik Thedéen. Men också de fackliga förhandlare som under våren skrivit avtal för sina medlemmar.
När Riksbanken har fått mycket kritik för sina räntehöjningar, inte minst från fackliga ekonomer. Man har påpekat att prisökningarna till stor del är importerade, och att ekonomin faktiskt redan krymper.
Rimliga invändningar. Ändå är jag inte säker på att avtalssekreterarna på stora fack som Unionen, Kommunal eller IF Metall skulle skriva under på kritiken mot räntorna.
Förhandlarna är den fackliga rörelsens riktiga makthavare, och i vinter har de spelat högt på att riksbanken skulle lyckas tvinga tillbaka prisstegringarna. I valet mellan inflation och högre räntor skulle många fackliga företrädare antagligen välja räntan.
I valet mellan inflation och högre räntor skulle många fackliga företrädare antagligen välja räntan
När förhandlarna inom industrin den sista mars presenterade årets ”märke” pratade man gärna om den historiskt höga nivån. 7,4 procent på två år kan låta högt om vi jämför med de senaste åren. Men efter ett år med skenande priser på mat och energi som utplånat sju års reallöneökningar är årets avtal billiga för arbetsgivarna.
Dessutom gäller de för två år. Skulle inflationen bita sig fast och fortsätta in i 2024 har landets löntagare dragit en riktigt rejäl nitlott.
Många fackliga företrädare har alltså haft anledning att – i tysthet – heja på riksbankens tuffa räntelinje. Och det även om medlemmarna plågas av ökade räntekostnader och den ekonomiska inbromsningen kostar folk jobbet.
Alternativet, att låta inflationen blir kvar, skulle helt enkelt bli för kostsamt.
Siffrorna från i måndags tyder på att man kanske satsade rätt. Priserna stiger fortfarande, men mindre än många hade fruktat. Och maten har faktiskt till och med blivit en liten smula billigare. Om det sedan beror på räntan eller på att världen håller på att anpassa sig till kriget i Ukraina är en annan sak.
Den svenska ekonomin har redan tagit skada
Om svenska löntagare ska kunna få reallöneökningar igen måste prisrallyt få ett stopp. Men det är inte säkert att det måste betyda nya ännu högre räntor. Den svenska ekonomin har redan tagit skada. Bostadsbyggandet har tvärstannat. Besöksnäringen räknar med en tuff sommar. Och enligt EU:s prognoser får Sverige i år den sämsta tillväxten i unionen.
Siffrorna från SCB ger Erik Thedéen och hans kollegor handlingsutrymme. De kan avvakta och låta den rekordsnabba höjningar av styrräntan slå igenom. Prisökningarna ser ju faktiskt ut att vara på väg ner.
Och avtalssekreterare och förhandlare på de stora fackförbunden kostar som sagt kanske på sig en lättnadens suck. Att ta tillbaka reallönerna kommer att ta tid, men jobbet kan förhoppningsvis i alla fall börja.