Åkesson vill detaljstyra i Kristerssons regering

Räkna med att SVT blir måltavla

Jimmie Åkesson (SD) kommer att kräva inflytande för att stötta en M-ledd regering.

Sverigedemokraterna kommer att kräva ett skriftligt avtal om de ska hjälpa Moderaterna och Kristdemokraterna att bilda regering. Det är Svalövs kommun som inspirerar. Där styr SD, M och KD med stöd av Liberalerna. Samarbetet bygger på ett så kallat relationsdokument med nedskrivna villkor för samarbetet, inte olikt januariavtalet.

– Utgångslinjerna, de mer över gripande linjerna måste finnas på pränt, sa Jimmie Åkesson i Agenda i söndags.

SD-ledaren ser värdet i att agera stödparti. Precis som med januaripartierna skulle det ge hans parti stort inflytande samtidigt som det slipper ta ansvar.

Det går förstås inte att säga exakt vad SD skulle kräva i motprestation av M och KD. Men tittar man på vad de gjort av sin tid i riksdagen hittills går det att se några breda drag. Räkna med mer radiostyrning från näringslivet, hårdare migrationspolitik och ingrepp i demokratiska garanter som public service.

Springsjasar åt näringslivet

En av januariavtalets punkter skulle en högerregering kunna kopiera rakt av. Den del som kräver en urholkning av anställningstryggheten är som skriven för M och KD - och faktiskt för SD.

Killarna som gick från hatkampanjer på 1990-talet till att klä sig i kostymer och ta sikte på platser i riksdagen har nämligen fortsatt att utvecklas. På senare år har SD blivit springsjasar åt Svenskt Näringsliv.

Ett exempel är att Åkesson, trots att en viktig del av hans väljarbas är LO-medlemmar, inte har några problem med en försvagad anställningstrygghet. Tvärtom. Han tror inte att de bryr sig om frågan och kallar varningar om otrygga anställningar för skrämselpropaganda i en intervju i Svenska Dagbladet.

Sådana avtalspunkter skulle alltså M/KD och SD komma utomordentligt bra överens om.

Eftergifter i migrationspolitiken blir kanske lite svårare för Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch (KD) att sälja in till sina egna led.

M och KD anser exempelvis att det ska finnas vissa möjligheter till permanent uppehållstillstånd, SD vill ta bort det helt. Men skillnaderna är antagligen inte så stora att de skulle sätta stopp för ett samarbete.

Genom att skruva upp tonläget successivt under tio år i riksdagen har SD gjort invandringsfrågan till politisk vardag. Därmed har M och KD tvingats anamma deras retorik för att vara relevanta. Den retoriken omsätts utan problem i praktisk politik.

SD vill förändra Sverige

Sedan finns de delar av SD-politiken som borde göra till och med Kristersson och Busch obekväma.

SD vill förändra Sverige i grunden. Projektet går att skönja i riksdagsmotioner om att främja svenskhet och att göra sig av med onödigt fluff som jämställdhet och jämlikhet.

Inflytande över media och annan informationsspridning verkar ses som en nyckel för att uppnå den nationalistiska utopin.

En jämförelse kan göras med nationalistiska Dansk Folkeparti som fick igenom rejäla ingrepp i dansk public service när de var stödparti åt den borgerliga regeringen fram till förra året. Förutom budgetkapningar togs det fram riktlinjer om programmens innehåll.

Media ska enligt nationalisterna inte vara fri. Media ska vara rätt.

Åkesson inser dock att det inte går att börja med att stänga ned P3 som han ser som "vänsterliberal smörja". Han måste ta myrsteg.

I ett öppet avtal mellan SD och M/KD skulle ingrepp i demokratin bäddas in i mindre utmanande ordval. I januariavtalet står det att arbetsrätten ska moderniseras, inte att man ska undersöka om det går att försvaga anställningsskyddet. I SD-avtalet skulle det stå att public service ska "utvecklas".

Om det däremot skulle vara Svalöv-metoden som används helt och hållet kommer avtalet hållas hemligt. I så fall skulle Åkesson inte behöva skräda orden. Där skulle det stå rakt upp och ned: slakta public service om ni vill ha våra röster.