Labour behöver få bort antisemitismen
Efter Jeremy Corbyns vänstersväng lägger gräsrötterna nu om kursen till mer traditionell politik
Självkritik har aldrig varit tidigare Labourledaren Jeremy Corbyns bästa gren. Så efter att den brittiska motsvarigheten till Diskrimineringsombudsmannen nyligen riktade hård kritik mot hans och partiets hantering av antisemitism trasslade han snabbt in sig.
"Siffrorna har blivit överdrivna, enligt min mening."
Nye partiledaren Kier Starmer rasade. Han valdes i april, bland annat på löften om nolltolerans mot antisemitism.
Jeremy Corbyn blev suspenderad.
Så inleddes 19 dagar av cirkus med anklagelser och motanklagelser mellan partiets falanger. Vänstern ser suspenderingen som en högerkupp medan partihögern ser det som en existentiell fråga att rensa ur antisemitismen.
I tisdags hävdes suspenderingen, 1-0 till partivänstern. Även om Corbyn än så länge inte är välkommen i själva parlamentsgruppen.
En sak är viktig att ha med sig. Kupp eller inte, uppgifterna om antisemitism i Labour är korrekta. När jag själv besökte förra kongressen i Brighton möttes jag av att någon hade satt upp en stor antisemitisk karikatyr-affisch vid huvudingången.
Efter en del bråk såg partiledningen till att den plockades bort, men då var skadan redan skedd.
Något liknande på en svensk partikongress är otänkbart oavsett parti. Men det mest tragiska var vittnesmålen jag hörde från judiska partimedlemmar om hur de blev behandlade. Den som avfärdar debatten om antisemitism som en komplott av media eller högern mot Jeremy Corbyn ljuger.
Förhoppningsvis blir det bättre under ny ledning.
Men medan Jeremy Corbyns suspendering varit följetång i media har partiledaren Keir Starmer vunnit något potentiellt mycket intressantare: valen till partistyrelsen National Executive Committee, NEC.
Labour leds av representanter för parlamentsgruppen, flera stora fackföreningar och partimedlemmarna. Den tredje gruppen är särskilt intressant eftersom den väljs direkt genom medlemsomröstning.
Flest röster i år fick Luke Akehurst, från Oxford, som leder den falang som är lojal med Keir Starmer. Partivänstern misslyckades med att få majoritet.
Det är en förändring som inte får underskattas.
Vid partikongressen inför förra valet kom en stor majoritet av ombuden från organisationen Momentum, en vänstergrupp lojal med Jeremy Corbyn. Men valet slutade i det värsta nederlaget sedan 1930-talet.
Efteråt var det många som dömde ut Labour. Framtiden skulle tillhöra karaktärer som Boris Johnson och Donald Trump. Vänstern skulle svepas bort och bli irrelevant.
Men nu verkar Labours gräsrötter helt ha lagt om kurs tillbaka till mer traditionell mitten-vänsterpolitik. Och väljarna verkar uppskatta den nya linjen.
Keir Starmer har bara lett partiet i ett halvår men har redan gått om den konservative premiärministern Boris Johnson i opinionsmätningarna.
Återstår bara för Labour att sluta skjuta sig själva i foten.
Men det kan vara nog så svårt, att döma av de senaste veckorna.