Världen har betalat dyrt för terrordåden
Den 10 september 2001 hade FBI-representanter meddelat att det mest överhängande inhemska terrorhotet mot USA kom från djurrättsaktivister.
Dagen efter höjde sig rökplymen över Manhattan.
De 19 terroristerna kapade fyra flygplan. Det första planet flög in i tornet. Sedan det andra. Kryssningsmissiler med människor ombord. 2 977 döda. En massaker som gick att följa via CNN. Människor som hoppade från fönstren eller slukades av lågorna. En stank som New York-borna kände i veckor.
I dag är det femton år sedan al-Qaidas attacker mot New York och Pentagon. Femton år av krig mot terrorismen följde i dess spår och seger har utropats otaliga gånger av USA.
Men kriget, det har bara fortsatt.
En månad efteråt invaderade en allians ledd av amerikanska trupper Afghanistan. Ett och ett halvt år senare, i mars 2003, gick USA in i Irak. Den militära närvaron i Afghanistan blev till det längsta kriget i USA:s historia och när amerikanska trupper lämnade Irak 2011 lämnade de ett land på gränsen till kollaps.
Några kärnvapen fann de som bekant aldrig.
Barack Obama har officiellt avslutat kriget i Irak 2010 och det i Afghanistan 2014.
USA har fortfarande trupper i bägge länder och Barack Obama, denne mottagare av Alfred Nobels fredspris, har varit i krig längre än någon president i USA:s moderna historia.
Fokus i kriget mot terrorismen har emellertid förskjutits under åren, från George W Bushs markinvasioner till Barack Obamas drönare.
I dag förs kriget mot terrorismen i hög grad med dessa obemannade farkoster: I Afghanistan, Algeriet, Irak, Libyen, Somalia, Pakistan och Yemen.
Obamas drönarkrig har lett till fokus på att döda, snarare än att fånga terrorister. Och det innebär problem – inte bara de uppenbara juridiska och humanitära. En död måltavla kan inte förhöras och en drönare kan inte samla in ytterligare information, eller bevis, från platsen. Barack Obama hävdar med viss rätt att hans administration har dödat fler terrorister än George W Bushs.
Men det beror i hög grad på att terroristerna har blivit fler.
För mindre än två veckor sedan dödades Abu Muhammad al-Adnani av en amerikansk drönare nordöst om Aleppo i den pågående syriska mardrömmen. Han var en av IS mest inflytelserika ledare. Det var han som uppmanade militanta islamister i väst att ”öppna dörren till jihad”. I stället för att åka till Mellanöstern och kriga, varför inte döda oskyldiga där du bor? I Orlando, Bryssel, Paris och San Bernardino. Slå till när de minst anar det.
Nu är Abu Muhammad al-Adnani borta. En av USA:s drönare fann honom till slut.
Den här strategin, att hitta och döda terrororganisationens ledare, har fungerat mot al-Qaida. 2011, tio år efter attackerna mot New York och Pentagon, dödades både Usama bin Ladin och Anwar al-Awlaki av USA. Två av al-Qaidas viktigaste var därmed borta och organisationen skadades djupt. Men frågan är om samma taktik kan fungera mot IS.
IS ideologi är sprungen ur samma källor som al-Qaidas. IS har också växt fram ur al-Qaida.
Samtidigt är IS något annat.
Al-Qaida attraherade aldrig 1 000 utländska frivilliga varje månad, inklusive kvinnor och barn.
Al-Qaida ockuperade aldrig ett territorium större än Storbritannien.
Al-Qaida hade inte 30 000 stridande som kunde hålla ett sådant territorium.
Al-Qaida var en terrorgrupp, men vad är egentligen IS? Ett slags stat? En sekt? Ett nätverk med ett eget landområde?
Hur ska strategin ”hitta ett terrordåds arkitekt och döda honom med en drönare” kunna fungera när så många av IS terrordåd helt verkar sakna arkitekt?
Flera av de så kallade IS-attackerna verkar ha planerats och utförts av ensamvargar utan en direkt länk till gruppen.
Någon har bara blivit inspirerad av IS propaganda. Sedan spränger han sig i luften. Självorganiserande terrorism löst sammanknuten via nätet.
Hur bekämpar man en sådan fiende? Hur för man krig mot en idé? En ideologi som har satt i system att förgifta människors sinnen genom allt det som inte känner några gränser: datorer, smarta telefoner och virala videor?
Precis som 1900-talets totalitära ideologier hade varit omöjliga utan ångloket, radion och telefonen hade IS varit omöjligt utan internet och mobiltelefoni.
På samma sätt som 1900-talets totalitära ideologier lockar IS med underkastelsens sötma: sluta tänk, ge upp ditt individuella ansvar och låt dig uppslukas av ditt brinnande hat mot andra.
Den 11 september 2001 attackerade den militanta islamismen New York och Pentagon. Sedan dess har den förklarat krig mot oss allihop: kristna, hinduer, judar, kvinnor, homosexuella samt alla de miljoner muslimer som förkastar den och som därför har, och fortsätter att vara, dess främsta dödsoffer.
Efter femton år av krig mot terrorismen har USA bombat sönder ett av dess huvuden, för att se ett annat växa fram i dess ställe.
Och priset har varit fruktansvärt.