Morden på Risbergska blev en debatt om vapen
Ett politiskt svek och ett krossat trygghetslöfte
Skolskjutningen på Risbergska i Örebro är den värsta masskjutningen i svensk historia. Gärningsmannen Richard Andersson hann under knappt femton minuter skjuta ihjäl 10 personer. Därefter tog han sitt eget liv.
Massakern var noggrant planerad. Richard Andersson hade tagit sig till den skola han tidigare själv gått i Komvux på. Under förmiddagen höll han till på en toalett med sina två vapen och rökgranater. Vid lunchtid tog han sig ut i korridorerna och sköt mot alla han såg.
70 skott avlossades sammanlagt.
Lärde oss ”PDV”
Bland offren hade åtta av tio utländsk bakgrund. Det var människor som flytt till Sverige för en säkrare framtid. De läste på SFI, yrkesutbildningar och Komvux. De ville bli undersköterska, bagare, kock och vårdbiträde. Två av dem arbetade som lärare på skolan.
De hade drömmar, familjer, vänner. De hade en ljus framtid som släcktes av Richard Andersson den 4 februari 2025.
Det finns ett före och ett efter massakern på Risbergska.
Plötsligt lärde sig hela Sverige vad förkortningen PDV betyder. Polisens metoder för ”pågående dödligt våld” har blivit en sorglig del av vårt kollektiva medvetande. Kurser i PDV har lärts ut på skolor och arbetsplatser. Även på min egen.
Skrämmande svartvit
Vi lever i ett delvis nytt Sverige, där våldet äter sig in i allt fler svenskars vardag. Ändå är den politiska bilden och analysen av samhällsutvecklingen ofta skrämmande svartvit.
Från Tidöpartierna låter det ofta att skjutvåldet är ett ”importerat” problem. Det stämde inte alls med massmordet på Risbergska. Vi vet lite om motivet bakom Richard Anderssons illdåd. Något vi vet är att han var en svensk enstöring med stora sociala problem.
Inga vänner. Misslyckade studier. Inget jobb. Det enda han verkar ha ägt var en säng, en dator – och vapen.
Hans historia delas av liknande ensamagerande.
Det är lätt att tänka på Anders Behring Breivik i Norge, och Anton Lundin Pettersson som låg bakom skolattacken i Trollhättan. Båda lämnade efter sig högerextrema manifest. Richard Andersson lämnade inga hittills funna spår.
Jomshof avgick i protest
Det har gjort den politiska debatten om Risbergska svår. Den kom mest att handla om vapen. Regeringen tog initiativ till ett förbud av vissa halvautomatiska gevär, som AR-15. Det väckte så stort motstånd inom Sverigedemokraterna att Richard Jomshof avgick som ordförande i justitieutskottet i protest.
Regeringen tvingades senare backa och har nöjt sig med att stoppa nya licenser för dessa vapen.
Debatten efter det värsta massmordet i svensk historia ger en sorglig bild av de partier som styr vår regering i dag.
Tio människor är döda. Tio familjer är sönderslagna. Tron på Sverige som ett tryggt hem är skadad. Särskilt för dem som har invandrarbakgrund. Vi har alla ett ansvar för att återuppbygga den tryggheten.
Särskilt när vi har en regering som sviker de mest utsatta.
