Unga vill supa och ligga – utgå från det
Valborg och studentfest kan inte ställas in hur som helst
Den här texten börjar med ett trasigt staket på Södra Promenaden i Norrköping på slutet av 00-talet.
Det må låta oansenligt, men jag lovar er: det finns en poäng, och den poängen kommer före denna text är slut mynna ut i att inrikesminister Mikael Damberg låter bra naiv och att hönsgödsel kanske inte är en så dum idé.
Ursprungligen var det där staketet helt och stod utanför matsalsbyggnaden på De Geer-gymnasiet. Det hade satts upp eftersom eleverna som gick från gymnasiets huvudbyggnad till matsalen alltid tog genvägen genom buskaget precis framför. Man sparade några meter på det sättet – att gå runt buskaget var för den hungrige en högst onödig omväg – så åratal av tonårsfötter hade trampat upp en rejäl stig. Tills skolledningen fick en idé vill säga.
Idén var mycket enkel och väldigt svensk: rätt ska vara rätt. Om det finns en asfaltsväg till matsalen så ska den användas, omväg eller ej. Det spelar ingen roll om eleverna tagit genvägen sedan förhistorisk tid, nu fick det vara slut.
Det tog en vecka. Sedan var staketet uppklippt.
Skolledningen kallade till ett möte i aulan och kom med starka förmaningar om att man absolut inte fick gå igenom busken och att den som klippt upp staketet minsann skulle åka fast. Inte för att det fanns kameror, och inte för att uppklippningen hade skett på dagtid inför vittnen. Men ändå. Hotet fanns där. Strax hade staketet lagats.
Morgonen efter hade det klippts upp igen. Det skickades lappar till föräldrarna. Staketet lagades en gång till. Och klipptes upp. De flesta elever tyckte nog att man lika gärna kunde ta den riktiga vägen, men för oss andra var det en ren frihetskamp. Vägen var praktisk, vi hade alltid tagit den och det vore lättare för alla om man bara kunde stenbelägga stigen och göra den officiell.
Men rätt skulle tydligen vara rätt.
Det började gå rykten om att De Geergymnasiets frihetskamp till och med väckt sympatier på Ebersteinska gymnasiet bredvid (Eber hade de praktiska programmen och var därför De Geers arvsfiende) och att avbitartången som användes hade lånats ut av byggeleverna.
Efter den femte avklippningen gav skolledningen upp. Man erkände sig aldrig officiellt besegrade, men stigen blev återerövrad.
Det finns, såklart, en sensmoral här. Dels om att ungdomar är bra envisa, men framförallt om att man måste utgå från verkligheten så som den är.
Imorgon stundar valborg. Firandena är inställda för att undvika smittspridning, men traditioner tar inte nödvändigtvis paus bara för att expertmyndigheter rekommenderar det.
Därför är också många kommuner, särskilt studentstäder som Lund och Uppsala, oroliga för att stora folksamlingar ska uppstå trots rekommendationerna.
Den oron är fullt rimlig. Alla som har med evenemang som främst lockar unga att göra vet hur svårt det är att hindra livsglada och hormonella personer från att göra som de vill. De flesta kommer självklart följa riktlinjerna, men det krävs inte särskilt många fest- och raggningssugna för att problemet ska vara ett faktum.
Att vädja bort den sistnämnda gruppen går inte, precis som det inte gick att vädja bort staketklippningen på De Geergymnasiet, hur olaglig den än var. I regel inte för att unga är dumma eller skulle vilja illa, utan för att de helt enkelt är som unga är.
Av samma anledning är det inte det minsta förvånande att det sprids kedjemeddelanden om att ”göra kaos!” inför årets inställda studentfiranden.
Inför verkligheten lär inrikesminister Mikael Damberg därför inte ha gjort särskilt stor skillnad när han här om dagen vädjade till föräldrar om att hålla koll på sina barn inför valborg. På samma sätt som det inte lär ha gjort någon större skillnad någon annan gång han eller någon annan inrikes- eller justitieminister sagt samma sak om ungdomsstök.
Detsamma gäller alla personer i debatten som varje gång ungdomars beteende hamnar på kartan undrar vart ”föräldraansvaret tagit vägen” och var kidsens mammor och pappor håller hus.
Antagligen gör de regelbrytande ungdomarnas föräldrar samma sak de gjort i alla tider:
Sitter lugnt hemma i sina soffor med vetskapen om att son eller dotter är hemma hos en kompis och pluggar, eftersom hen ju sagt det. Jaha, blev det sent eftersom ni såg en film efter och nu vill du sova över? Ja, men det är ju ändå ledigt imorgon. Klart du ska göra det.
Att hindra en i värsta fall dödlig smittspridning är självklart en långt mycket viktigare och allvarligare sak än att hindra ett gäng gymnasieelever från att använda en stig. Sensmoralen är därför inte att ge upp och lägga sig platt inför ungdomsbeteende.
Efter den andra staketklippningen hade skolledningen kunnat möta verkligheten genom att sätta upp ett bättre staket, om frågan nu hade varit så viktig. Det hade fungerat långt mycket bättre än att vädja och skicka hem arga lappar.
I Lund har kommunen bestämt sig för att stävja valborgsfirandet genom att gödsla Stadsparken med hönsbajs. Det ska både ge fint gräs till sommaren och stanken lär döda vilken fest som helst. Där tänker minsann kommunen lika innovativt som den tonåring som ljuger för sina föräldrar om kvällens valborgsplaner.