Gunnar Strömmer har tappat kontrollen
När anhöriga avrättas är en bortre gräns passerad
När man inte trodde att den svenska gängkriminaliteten kunde bli värre har den nått nya vidriga nivåer. Våldet har utökats till att drabba även oskyldiga anhöriga till brottslingar.
Just nu är Stockholmsområdet skådeplats för en verklighet vi tidigare bara sett i blodiga amerikanska gangsterfilmer.
Inom loppet av fem dagar har fyra personer blivit brutalt mördade i södra Stockholm. En 30-årig man avrättades i Flemingsberg med flera skott, bland annat i huvudet. Ett nioårigt barn befann sig i lägenheten vid händelsen.
I en villa i Tullinge sköts en 50-årig man ihjäl, även där fanns barn i huset.
Koppling till gängen
Dessutom började det brinna i en lägenhet i Alby i södra Stockholm. Branden misstänks ha varit anlagd och att en brandfarlig vätska använts.
Fem personer befann sig i bostaden och två kvinnor i 50- och 18-årsåldern dog. Tonårsflickan avled när hon försökte fly från elden genom att hoppa från balkongen.
Flera av de tragiska fallen tros ha koppling till den pågående konflikten mellan de två tungt kriminella nätverksledarna ”Kurdiska räven” och ”Greken”. Det ska enligt polisen handla om en strid om drogmarknaden i bland annat norra Sverige.
Trots Polisens specialinsatser med förstärkning av hundratals poliser från runtom i landet har situationen i Stockholm inte lugnat ned sig.
Ordning på Sverige
Det var knappast den här utvecklingen de väjare som röstade på högerkvartetten bakom Tidöavtalet såg framför sig.
Moderaternas valslogan var ju att de skulle få ordning på Sverige.
I sin regeringsförklaring kallade Ulf Kristersson det för att reparera och stärka "det svenska folkhemmets bärande bjälkar".
De fyra bjälkarna var att ta itu med den växande kriminaliteten, att ta oss igenom lågkonjunkturen, att komma ur energikrisen, samt rusta försvaret och ta Sverige in i Nato.
Än så länge har den sittande regeringen misslyckats med samtliga åtaganden. Bjälkarna ser ut att vara närmare en bristningsnivå.
Rädslan sprids
Justitieminister Gunnar Strömmer har en sympatisk och inkännande framtoning. Men som företrädare för en politik som har fördjupat den ekonomiska och säkerhetspolitiska oron har han snarare förvärrat situationen.
Bland anhöriga som råkar vara släkt till kriminella personer sprids nu skräck och rädsla. Istället för att få ordning på Sverige verkar Gunnar Strömmer ha tappat kontrollen.
—