Dousa vill inte dela med sig av fuck off-pengarna
Han vill stänga de dörrar som öppnades för honom
För ett par veckor sedan skrev jag om en intervju i Dagens Industri med Benjamin Dousa (M). Där berättade bistånds- och utrikeshandelsministern om sitt stora intresse för ekonomi. Redan som 12-åring köpte han sin första aktie och sedan dess har han sparat flitigt. I dag är tillgångarna värda runt fyra miljoner kronor. För Dousa är det viktigt att ha lite ”fuck off-pengar”.
Jag invände mot hans resonemang. Att spara är klokt, men få svenskar kan arbeta ihop flera miljoner. Det Dousa signalerar är en annan samhällsvision än välfärdsstatens. Att trygghet är något man köper själv, inte bygger gemensamt. Då är det inte märkligt att unga i dag upplever att det enda som räknas är att bli rik.
Trampat på ömma tår
Det var tydligen ömma tår jag trampade på. Expressens och SvD:s borgerliga ledarsidor ryckte ut till hans försvar, med högerns välbekanta budskap. Alla kan lyckas om de bara anstränger sig.
Nu har Dousa själv svarat på Aftonbladets debattsida. Han är förbittrad över min kritik och går till angrepp mot ”Sossesverige”. De vill säga de som vill beskatta höginkomsttagare och värna hyresreglering och allemansrätt. ”Socialdemokraterna bedriver en klassresenärsfientlig politik”, drämmer han till med.
Vi är överens om en sak: fler svenskar borde få göra en klassresa. Dousa har själv gjort en – från uppväxten i Kista med en ensamstående mamma som städade, till en av landets mäktigaste politiker.
Amerikanska drömmen
Men i hans berättelse handlar allt om individuella val. Han bytte skola, lärde sig bättre svenska än sina kompisar i orten och kom in på Handelshögskolan. Det är den amerikanska drömmen han beskriver.
Det han utelämnar är att välfärdsstaten bar honom. Den gjorde att familjen kunde bo, äta sig mätt och ha råd med aktiviteter. Trots mammans ringa städarlön.
Så ser det inte längre ut. Fattigdomen har fördubblats under Tidöregeringens tid vid makten. Särskilt har den ökat bland ensamstående föräldrar. De sociala trygghetsnäten har försvagats. Det har blivit farligare att bli sjuk eller arbetslös.
Många klassresor blir i dag inställda på grund av Benjamin Dousas politik.
Sorglig ambition
Hans bild av Sverige som ”det minst rasistiska landet i världen” delas knappast heller av alla. Regeringen har fått bottenbetyg av FN för sitt arbete mot rasism. Det är också väl klarlagt att det sker etnisk diskriminering på svensk arbetsmarknad.
Benjamin Dousa skriver att han vill ägna sin politiska gärning åt att bekämpa den ”sossiga” välfärdspolitiken. Det är också en livsuppgift. Men en djupt sorglig sådan.