Ebba Busch leker att hon styr Sveriges största parti
"Fake it until you make it" är KD:s melodi
"Jag är hoppfull". Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch kunde nog inte ha lagt in det påståendet fler gånger i sitt öppningstal vid partiets kommun- och regiondagar tidigare i eftermiddag.
Det lät närmast tjatigt som det var. Och inte helt trovärdigt.
För det är väldigt mycket som inte går KD:s väg just nu. I Novus senaste undersökning ligger partiet och väger på riksdagsgränsen med 4,2 procent av väljarstödet.
Samtidigt som KD-ledaren stod i talarstolen kablades nyheten ut att toppadvokaterna Per-Hans Berg och Monica Behm anlitats av motparten, 81-åriga Esbjörn, i långkörartvisten om Buschs husköp.
En privat domstolstvist som starka röster inom KD varit kritiska till i en oro att det ska gå ut över partiet.
Men allt handlar, som alltid med KD-ledaren, om en pseudoverklighet bortom världsliga siffror och motgångar.
Leker att partiet är stort
Därför låtsas Ebba Busch i ett slags tvärtomlek att partiet är stort. Att deras politik får andra partier att rätta sig efter dem. Att hennes ledarskap är avgörande för Sverige.
Kanske vill hon tro det och kanske intalar hon medlemmarna det.
Med stora ord planerar således KD för "århundradets vårdsreform". Vårdköer ska minskas i ett nafs bara styrningen förändras. Och visst låter det lockande att vårdcentraler kan trollas fram bara sådär, för att Ebba Busch såsom aspirerande sjukvårdsminister säger det.
KD har blivit experter på att sticka upp ett fuktigt finger i luften och känna vartåt vinden blåser.
Problemen är strukturer säger hon. Och det låter ju luddigt och fint. Men det största problemet blir, kan man invända, att KD tillsammans med sina borgerliga vänner så länge velat hålla skatten så låg som möjligt.
Det andra stora problemet är att samma borgerlighet velat avreglera så mycket vård som de kunnat. Inte minst gäller detta vårdcentralerna.
Att påstå att sjukvården skulle bli bättre utan ökade medel är, på ren svenska, trams. Samma sak gäller primärvården. Att påstå att den kommer närmare invånarna om marknaden fortsatt avgör var det är lönsamt för en vårdcentral att etablera sig går inte ihop.
Och personalsituationen är inte hållbar som det är i dag. Oavsett hur vården styrs behövs fler anställda – och ja, det kostar pengar.
Känner vart vinden blåser
Särskilt intressant är utspelet i vetskapen att KD ju styr i mer än hälften av landets regioner. Varför har de inte åtgärdat problemen där redan?
Kanske bör vården organiseras annorlunda än i dag. Men Buschs analys av lösningarna är både fördummande och förenklade.
Att KD är ett populistiskt parti blir återigen tydligt. De har blivit experter på att sticka upp ett fuktigt finger i luften och känna vartåt vinden blåser.
De kallar sig för landets främsta sjukvårdsparti när den frågan är aktuell. Och fiffigt nog går det att lägga in vilket ämne som helst där och säga sig vara bäst. Det handlar alltså inte om att ha förtroende, inte om att verkligen veta vad man pratar om.
Allt handlar om att kalla sig själv bäst och hoppas att väljarna köper det. Ett slags "fake it until you make it", där man hoppas att ingen märker att allt egentligen handlar om att inte åka ur riksdagen.