Palmehatet finns kvar i högerns blodomlopp
Benjamin Dousa vill krossa Palmecentret före valet
Det är 40 år sedan Olof Palme mördades på Sveavägen i Stockholm.
”En kula drev oss in i tystnaden”, sjöng Björn Afzelius 1997 i ”Mäster Olofs tid”.
”Det vackra ordet solidaritet
Fick då en innebörd som var konkret
Att hjälpa till var en filosofi
På mäster Olofs tid”
Det var ett ögonblick som förändrade Sverige på väldigt många sätt. Men vad man pratar mindre om i dag är det oerhörda hat som mötte Olof Palme från höger.
Och som fortfarande sätter spår i samhällsdebatten.
Hans politiska arv är ständigt under angrepp. Fråga bara biståndsorganisationen Olof Palmes Internationella Center.
Palme var själv född in i överklassen och betraktades av många som klassförrädare. Men det var även något i hans personliga stil som retade gallfeber på stora delar av borgerligheten.
Framför allt handlade det – då som nu – om politik.
Högern hatar arbetarrörelsen, eftersom organiserade människor inte böjer sig. De kan kräva sin rätt. Ökad jämlikhet känns som ett förtryck om du är uppväxt med stora privilegier. Att behöva dela med sig blir då ett övergrepp.
Olof Palme representerade allt detta.
Hatet tog sig många uttryck, även i de stora borgerliga tidningarna. Rykten spreds på de fina middagarna på Östermalm. Piltavlor med Palmes ansikte spreds. På en valvaka kastade man omkring en livlös docka med Palme, som folk stampade på.
”Jag ville skydda min pappa från det där, han förstod det inte själv, så mycket, tror jag. Det där vardagliga, det höll jag för mig själv faktiskt” säger sonen Mattias Palme i dokumentärfilmen PALME av Maud Nycander och Kristina Lindström från 2012.
Extremhögerns publikationer gick längst, men även inom den anständiga borgerligheten var det helt accepterat.
När Moderaterna för några år sedan hade stor fest med ”80-talstema” i riksdagen dök M-ledamoten Maria Stockhaus upp i en tröja med Olof Palme med jättenäsa i en förbudsskylt.
Ingen tycks ha reagerat. På bilder från tillställningen sitter utrikesminister Maria Malmer Stenergard med och på Facebook lades alltihop ut av förra skolministern Beatrice Ask.
Ingen skämdes, ingen tänkte på det. ”80-talstema” som sagt.
Andra S-ledare har fått liknande behandling. Mona Sahlin möttes av en ”Mosa Mona”-kampanj som påminde väldigt mycket om hatet mot Olof Palme, men även uppblandat med sexism och klassförakt.
Stefan Löfven blev kallad ”svetsarn” som att det skulle vara något dåligt i att vara vanlig arbetare med ett riktigt jobb.
"Det här med 'svetsaren Löfven' som S påstår sig rösta på. Hur statsmannamässigt känns det?" skrev riksdagsledamoten Katarina Brännström (M).
Hennes parti tog avstånd men retoriken från höger fortsatte hela hans tid som statsminister.
Högern, näringslivet och dess opinionsbildande grenar är mästare på detta. Håkan Juholt avfärdades som ”Marve Fleksnes”, en klumpig och bredbent arbetarkille ur en tidigare omåttligt populär norsk tv-serie.
”Upp flyga orden, tanken stilla står.” citerade Sydsvenskans ledarsida ur Hamlet, om S-ledaren.
Och så där har det hållit på. Om man genom samma lins tittar på nuvarande kampanjer mot Magdalena Andersson som ”Arga Andersson” är mönstret inte svårt att se.
Men inte bara personen Olof Palme är ett rött skynke för högern. Han idéer och arv tycks ständigt skava. Som den internationella solidaritet Björn Afzelius sjöng om i ”Mäster Olofs tid” och som satte Sverige på världskartan.
När Tidöregeringen tillträdde inledde man ett omfattande angrepp på Palmecentret.
Organisationen bildades 1992 för att hedra Olof Palmes minne. Medlemmarna kommer från arbetarrörelsen som LO, ABF och Hyresgästföreningen – folkrörelser med hundratusentals aktiva.
Arbetet går ut på att sprida demokrati, mänskliga rättigheter, social rättvisa och fred i världen. Man samarbetar med omkring hundra partners i olika länder, många i konfliktområden och under brutalt förtryck.
I Olof Palmes anda.
Men biståndsminister Benjamin Dousa har bestämt sig för att krossa hela verksamheten. I fjol förbjöds Palmecentret – en dag innan tiden gick ut – från att fortsätta söka pengar från Sida på samma sätt som alla andra organisationer i civilsamhället.
I stället skulle allt detta arbete fasas ut till december 2027.
För tre veckor sedan kortades tiden utan förvarning. Nu ska allt vara borta i sommar.
– Jag kan bara spekulera, att de vill bli av med oss innan 13 september, säger Oscar Ernerot, Palmecentrets generalsekreterare.
Valdagen alltså, då SD och regeringen ser ut att förlora.
Återigen ger sig regeringen på inbillade och verkliga kritiker med lagstiftning och administrativt fiffel. Precis som Donald Trump och Viktor Orbán.
– De som främst drabbas av detta är de vi stödjer. Järnvägsarbetare i Ukraina som leverar hjälp till civila nära fronten och det civila samhället i Östeuropa som slåss för demokrati mot Putinismens växande inflytande. Det handlar om oppositionella i Turkiet som förföljs och kvinnor som arbetar mot könsbaserat våld i södra Afrika, säger Oscar Ernerot.
Benjamin Dousas kansli skakas sedan tidigare av korruptionsskandalen i Somalia, där svenska skattepengar tycks ha gått till att muta islamister. Snart ska hela härvan upp i riksdagens konstitutionsutskott. Sidas generaldirektör avgick dessutom i veckan, under oklara omständigheter.
Ny generaldirektör blir en moderat partiveteran.
– Vi kommer nu att starta en insamling för att försöka rädda våra partners, konsekvenserna skulle bli katastrofala om stödet bara upphör, säger Oscar Ernerot.
Jag tänker på Maria Stockhaus tröja. Enligt DN gillade många ledande moderaten bilden på Facebook.
Det var en kampanjtröja från 1985, försvarade hon sig. Samma år som ”Ghostbusters” var storfilm på biograferna.
– Om jag inte missminner mig så kallades den för Palmebuster-tröjan, sa Maria Stockhaus.
Året därpå föll skotten på Sveavägen.
En kula drev oss in i tystnaden.
Skriv under för att rädda